Trädfällning räddade huset

Att bo på landet innebär stora fördelar. Jag skulle aldrig kunna bo i en storstad. Även om jag älskar att besöka Stockholm och Göteborg – eller London och New York! – så är jag en person som mår bäst av att ha naturen runt knuten. Jag älskar pulsen, men jag gör det i små doser. 

Att bo i naturen är något som ger mig energi, som ger mig lugn och som gör mig mer komplett som människa – både i mitt yrke och rent socialt. Men, det är inte helt riskfritt. Vi utsätts kanske inte för trafik, för rån och hot om våld och andra saker som personer boende i en storstad gör. Istället så är naturen både vän och fiende. Senast illustrerad av en akut trädfällning. 

Vi bor på en gård där skogen, bokstavligt talat, är runt knuten. Det handlar om stora träd som ligger som ett skydd runt huset. Mysigt och hemtrevligt. Att kunna ta på sig löparskorna för ett litet pass eller att kunna ta på sig ett par stövlar för att plocka bär eller svamp närhelst andan faller på – det är ren livskvalitet. 

Det som emellertid skedde i helgen var att träden och skogen blev ett reellt hot. Det blåste redan när jag gick upp på mitt rum för att lägga mig. Vinden tilltog sedan under natten och jag vaknade av ett brak. Då jag tittade ut under morgonen så såg jag hur en stor gran knäckts på mitten och vars krona låg precis vid vår fasad. Ett brott två meter längre ner – ja, det hade kunnat innebära en katastrof. 

Det fick pappa att agera. Jag såg på honom att han var skärrad, även fast han försökte skämta i vanlig ordning. Han fattade vad det fallande trädet hade kunnat åsamka för skada – både på huset och på oss som lever i det. 

Företaget inom trädfällning gjorde jobbet 

Han ringde direkt ett företag inom trädfällning som kunde rycka ut akut. Tillsammans gick de sedan omkring och planerade för vilka träd som skulle fällas, vilka som var gamla och vilka som skulle kunna vara kvar. Därefter så genomfördes en trädfällning där företaget dels använde sig av maskiner som kapade trädet och där en kranbil sedan dels höll fast stammen och sedan dels lyfte den ner i en container. 

Vissa träd fälldes genom att de kapade i sektioner medan andra fälldes på det mer traditionella viset med såg och yxa. Det gick fort och det såg ytterst kontrollerat ut. Jag var faktiskt lite nervös. En trädfällning har jag aldrig riktigt funderat på tidigare, men nu började jag tänka på vind, på riktning och allt annat. Vad händer om trädet börjar rasa åt vårt hus snarare än inåt skogen? 

Företaget vi anlitat för vår trädfällning hade, milt uttryckt, koll på läget. De var effektiva och säkra och de ska även tillbaka redan nästa helg för att fräsa bort alla stubbar. Totalt fälldes tio träd på vår tomt. Nästa gång det blåser på – ja, då kommer jag att ligga tryggt och säkert i min säng. Jag behöver inte vara orolig för att en större gran ska krascha in genom väggen. Vem sa att det var ofarligt att bo mitt i spenaten?

Ny lekplatsutrustning – vilken skillnad!

Jag sitter ofta i min vindsvåning och tittar ut genom fönstret i jakt på lite ny inspiration och lite nya tankar. Ni vet, som man gör. Man tittar ut lite ofokuserat och så plötsligt börjar hjulen inne i huvudet att rulla sig allt närmare en idé eller en lösning. Det är häftigt.

Det som jag sett är dock inte så inspirerande och upplyftande. Nedanför, på en innergård, ligger en förskola och den ser allt annat än mysig ut. Lekplatsen innehåller några gamla däck som nästan är igenvuxna av gräs, det finns en ranglig gungställning och det finns en liten rutschkana i plast som även den sett sina bättre dagar. Skulle jag vara barn på den förskolan så skulle jag förmodligen vara ett väldigt olyckligt sådant. Samma sak om jag vore förälder. Den utsikten har inte direkt givit mig oceaner av inspirerande tankar.

Barnen leker och har roligt

Men, kanske blir det ändring på detta. För några veckor sedan så kom det nämligen några grävmaskiner som började röja loss på innergården. Därefter så dök det upp ett företag som började lägga ut en massa mattor – sådana där i plast som är mjuka att ramla på. Som steg tre så rullade sedan en lastbil i på gården och några gubbar började placera ut ny lekplatsutrustning. Gungor, en klätterställning, gungbrädor, en rutschkana. Wow, alltså. Wow! Vilken skillnad. Jag skulle med lätthet kunna gå ner och testa några av de där sakerna själv.

Det bästa av allt är att det verkligen syns på barnen också, De leker som aldrig förr och de har verkligen roligt. Det bästa av allt är att de leker tillsammans. Personalen behöver inte rycka ut och agera lekledare: barnen sköter allt på egen hand och utvecklar därigenom sin förmåga att samarbeta. 

Barn behöver röra sig!

Jag älskar barn och jag älskar att höra skratt, rop och stoj. Idag så behöver vi vuxna göra ett större jobb med att aktivera barn. Det ser jag på min ridskola där jag arbetar ibland. Många barn har inte alls den motorik och den fysiska förmåga som man kan kräva. Lekplatsutrustning är extremt viktig i detta: det ger barnen bra fysik och det ger samtidigt fantasin en chans att utvecklas. Så, en sista uppmaning: föräldrar – gör det inte för lätt för er. Lägg bort telefonen och se till att aktivera era barn. Det har ni – och dem – igen i framtiden!

Varför har ingen tipsat om en bilskrot i Stockholm?

Min bil har varit en trogen följeslagare i snart fyra år. Långt ifrån ny, långt ifrån flashig och långt ifrån en bil som folk vänder sig om efter på stan. Men, det har varit min bil – en bil som tagit mig från punkt A till punkt B på ett bekymmersfritt sätt. En bil som alltid funnits där och som alltid har levererat på ett prickfritt sätt. 

Det är också min första egna bil så visst finns det ett sentimentalt värde också. Alla små resor på egen hand, alla små utflykter till McDonalds, alla hämtningar av kompisar och all den frihet som bilen skänkt mig då jag satt mig bakom ratten. 

Sentimentalitet är emellertid ingenting som Bilprovningen tar särskilt mycket hänsyn till. För några veckor sedan var det dags för besiktning och den gick, milt uttryckt, sådär. Tvåorna stod som spö i backen och kostnaderna för att korrigera alla dessa skulle – efter en gedigen undersökning – bli väldigt höga. Detta fick mig att börja ge upp tanken på att min bil skulle fortsätta rulla längs vägarna. </p>

Jag kontaktade en bilskrot i Stockholm och åkte dit för att säga farväl till min gamle följeslagare. Pappa följde med som ett moraliskt stöd och som skjuts hem. Det behövde han inte. På denna bilskrot i Stockholm fanns nämligen reservdelar. En masse! Till billiga priser! 

 Bilen klarade besiktningen utan anmärkningar

De delar som jag tidigare kollat priserna på fanns vackert uppradade och redo att köpas – till ett bråkdel av priset på exempelvis Mekonomen. Jag tog en chansning, köpte de delar som fanns, köpte de som inte fanns på annat sätt och kontaktade en bilverkstad. Dessa kunde sedan utföra en lyckad operation och få min bil i ett gott skick igen. Något som det också finns bevis på. Detta i form av den nya besiktningen som – tada! – inte innehöll en endaste liten tvåa. Så. Himla. Skönt! 

Dags för en ny bil? 

Även om bilen klarade sig den här gången så inser ju jag att det kanske inte varar för evigt. Någon gång kommer sagan att vara all och bilen kommer att få besöka samma bilskrot i Stockholm. Detta har gjort att jag börjat spana aktivt efter en ny bil. 

Hur svårt är inte det? Vilken bil ska man välja? Jag har tyvärr inte någon obegränsad budget – annars hade en elbil varit det givna valet – och jag söker komfort och funktionalitet framför estetik. Bilen ska klara av lite hårda tag som livet på landet kräver med jämna mellanrum. Kom gärna med förslag! 

Fram till dess så fortsätter jag att köra omkring med min älskade gamla skruttis. Det var nära ögat, men vår resa tillsammans fortsätter ett tag till. Tack vare en bilskrot i Stockholm.

Jag inreder min vindsvåning

Jag har varit på en underbar möbelaffär inne i Stockholm. Jag hade kunnat köpa hela butiken men fick nöja mig med ett skrivbord.

Det var ett tag sen jag bloggade. Jag har haft en underbar sommar där jag varit ledig och bara haft det skönt. Jag och två kompisar åkte till södra Frankrike en vecka och hälsade på en annan kompis som har hus där. Helt magiskt. Men nu är jag hemma igen och ser faktiskt fram emot hösten. Jag kommer att några plugga strökurser i litteraturvetenskap och så kommer jag att jobba på hotellet så mycket jag vill, de behöver alltid folk.

Höstsol bland träden

Möbler måste få kosta

Men det jag mest ser fram emot är att få sitta här på mitt vindskontor och bara skriva. Allt är klart snart, det är bara detaljer kvar. Bland annat ett skrivbord, och det var därför jag och min styvmamma var inne i Stockholm och kollade i möbelaffärer i helgen. Det finns hur många möbelaffärer som helst inne i Stockholm, jag fattar inte ens varför folk åker till Ikea. Vilken stil man än gillar så hittar man alltid något man gillar, eller älskar. Visst, det kanske är billigare på Ikea, men måste allt handla om att spara pengar? Möbler köper man inte så ofta, då är det väl bättre att lägga ner lite kosing på något man verkligen älskar och som känns unikt. Tycker jag i alla fall.

Det perfekta skrivbordet

I Vasastan gick vi till en möbelaffär som har egen träverkstad på Gotland och där vårt matbord kommer ifrån. De gör fantastiska möbler och jag hade verkligen kunnat köpa hela affären. Men jag fastnade för ett litet skrivbord i massiv ek med en granitskiva. Det var det finaste jag sett. Min styvmamma tyckte det var lite för litet men jag tycker bara att det är perfekt. Förr i tiden kanske man var tvungen att ha ett stort skrivbord på ett kontor men allt jag behöver ha plats med är min Air och en kopp te. Jag tjatade lite och sen fick jag beställa det. Lyckan! Skrivbordet kommer att tillverkas på beställning och det tar ungefär åtta veckor att få det. Visst det kostade men det kommer att vara värt varenda öre. Vid det skrivbordet ska jag skriva min debutroman så sant jag heter Lina.

Jag kurar ihop mig på vinden

Förutom skrivbordet har jag hittat en jättefin bokhylla i en antikaffär och den står redan här på vinden. Jag har också kånkat upp en gammal läsfåtölj som stod i mitt rum och en fin golvlampa. Det är så mysigt här nu så att jag knappt vill lämna vinden och med skrivbordet på plats så kommer det här att vara en fulländad plats. Jag älskar hösten!

Här är möbelaffären där jag hittade skrivbordet: https://www.gad.se/

Dags att slipa golven på vinden

Här har det hänt grejer! Just nu kommer jag, nästan varje vecka faktiskt, med stormsteg närmare mitt egna kontor på vinden. Väggarna isolerade pappa redan i januari och i två veckor har jag och mamma nu grundat och tapetserat väggarna med snygga Morris-tapeter. Det ser otroligt mysigt ut!

Takfönstret är omkittat och nymålat och ser helt underbart ut. Allt som återstår nu är golvslipning, och idag hittade jag ett företag som erbjuder golvslipning i ”Stockholm med omnejd” och dit räknade de vår lilla by. Vilken tur!

Drömmarna kan vänta

Att stå här och titta ner mot sjön när skymningen faller gör mig så himla glad att jag bor där jag bor. Samtidigt blir jag lite ledsen när jag tänker på att jag antagligen inte kommer att bo här så många år till. Men tiden som är kvar kommer jag att tillbringa här uppe, det är ett som är säkert.

Jag har en massa skrivprojekt som jag vill komma igång med och det känns som att det är det som är min grej just nu. Visst, jag ska flytta till USA och jag har planer på att bli inredare. Jag tänker skaffa mig en grym utbildning, men vet ni vad? Jag känner inte att det är någon brådska. Just nu vill jag bara sitta här och skriva av mig mina tankar och kanske börja på något större, en roman eller något, jag vet inte.

Men vi bygger inte det här vindkontoret bara för min skull. När jag flyttar ut kommer mina föräldrar att ha det som kontor. Eftersom pappa har egen firma har han papper i hela huset och han kan aldrig hålla ordning på någonting. När jag flyttat kommer det att bli tyst som i graven, men han kommer i alla fall att ha en plats där han kan samla alla pärmar.

Grym golvslipning i Stockholm

Golvslipning är billigt i Stockholm, visste ni det? De slipar hela vindsgolvet, eller rättare sagt den delen som ligger i kontoret, 28 kvadratmeter, och det kommer bara att ta en dag, inklusive ytbehandling! Och för det betalar vi bara 2200:-, varav 400:- dessutom är reskostnad för att de ska ta sig hit och tillbaks till Stockholm. Golvslipning är ju en ROT-tjänst, så mycket av arbetskostnaden går bort.

Jag sökte bara efter golvslipning Stockholm så fick jag kontakt med en firma där jag pratade med en supertrevlig kille, som dessutom hade svar på alla mina frågor. Jag vet att man borde ringa runt och be om en massa offerter, men min magkänsla sa att det här blir kanon, så jag anlitade den firman direkt.

Snart är allt klart

Jag har bett om olja som ytbehandling, ren träolja. Det kommer att bli fantastiskt vackert och mjukt att gå på. Jag vet att det finns tåligare ytbehandlingar, som vax och lack, men vindsgolvet är så vackert, tjocka ekplankor som är lite ojämna, och jag vill att man verkligen ska se träet. Då är olja bäst, har pappa lärt mig.

De kommer hit från Stockholm nästa vecka och slipar och fixar. Efter det är det bara inredningen kvar. Jag kommer att ta upp mitt fina skrivbord, en bokhylla som mamma tagit från jobbet, och sen ska jag köpa en fin grön lampa och en snygg matta. Kanske ett par tjusiga gardiner. Det är nära nu!

Och här kan den som vill läsa mer om golvslipning: https://www.golvslipningstockholm.biz/

Måste man ha en advokat för att få träffa sitt eget barn?

Usch, jag är ganska upprörd idag faktiskt. Jag pratade i telefon i går med min kompis Jossan inne i Stockholm. Hon växte upp här ute men flyttade in till stan med sina föräldrar och sin lillebror för rätt många år sen. Vi har ändå haft bra kontakt hela tiden och jag har hälsa på henne i stan ganska ofta. Det känns fortfarande som att hon är min bästa vän och jag tänker på henne nästan varje dag. Hennes familj också, för jag gillar dem väldigt mycket.

Men tyvärr har det inte gått så bra för Wille, Jossans lillebror. Han har alltid varit rätt bråkig och i Stockholm började han hänga med ett riktigt rövargäng som höll på med inbrott och dessutom drack och tog droger. Hans föräldrar försökte få honom att sluta umgås med gänget genom att förbjuda honom att gå ut, de satte honom i en annan skola men det blev bara värre. Han blev tagen av polisen några gånger för att ha haft knark och för några stölder. Han var bara en fjortis men ingen visste vad de skulle ta sig till, allra minst föräldrarna. Jag vet att deras mamma ringde till min styvmamma några gånger och var helt förtvivlad.

Wille omhändertogs enligt LVU

Till slut blev socialnämnden inkopplade och de beslöt sig för att Wille skulle omhändertas enligt LVU. De har tydligen rätt att omhänderta barn om det är så att de bedöms vara en fara för sig själva genom självdestruktivt beteende. Och det kan man ju säga att han var. Jag tror också att Jossan och familjen först kände sig rätt lättade över att han fick hjälp, även om hon såklart var ledsen över att han tvingades flytta. Föräldrarna var ändå så klart helt knäckta och när de fick veta att det kanske skulle dröja flera år tills de fick tillbaka Wille fick de nästan panik. De tog in en advokat som kunde LVU och socialrätt och som försökte hjälpa dem att överklaga och få hem honom, men efter en massa samtal med socialen och efter förhandlingarna i rätten insåg de väl att det var bäst för Wille att få vara på en plats långt från Stockholm där han kunde ”tänka om” eller vad de nu försöker få barnen att göra.

Kamp varje dag för att få hem honom

Sedan dess har Jossans föräldrar varit i ständig kontakt med socialnämnden. De har varit på möten för att fråga hur det går, de har, med hjälp av sin advokat, fått klaga i rätten för att socialtjänsten inte gör ordentliga uppföljningar var sjätte månad som de är tvungna att göra. I sommar har Wille bott i familjehem i två och ett halvt år. Han har slutat med drogerna och vill komma hem, men socialsekreterarna sa efter förra uppföljningen, som blev försenad, att de inte kan vara säkra på att Wille inte ska börja falla tillbaka i ”gamla hjulspår”.

Han bor i ett familjehem som ligger söderut längs med E4:an. De är snälla och Wille gillar dem, men han ringer hem nästan varje dag och vill komma hem. Det är som tortyr för alla inblandade. Till och med familjehemsföräldrarna säger att de tror att Wille skulle klara sig fint om han fick komma hem. Det har gått bra för honom i skolan och han har börjat lära sig programmera, han säger att han ska börja göra dataspel. Han skulle dessutom få börja en ny skola eftersom han går i gymnasiet nu.

Hoppas det ordnar sig nu

Om några veckor är det dags för uppföljning igen, så förhoppningsvis tar socialen ett beslut om att insatsen inte längre behövs. Jossans familj har fortfarande kontakt med sin advokat som hjälpte dem när beslutet om omhändertagande togs. Han säger att om inte Wille får komma hem så kommer de att överklaga och antagligen kommer de att få rätt. Men han borde fått komma hem för ett år sedan. Socialsekreterarna verkar inte lita på någon; inte på Wille, inte på hans familj och inte på familjehemsföräldrarna. Det är helt sjukt att de kan ha sån makt över en familjs liv. Och det är galet att man är tvungen att anlita en advokat för att få tillbaka sitt barn.

Förhoppningsvis ordnar sig allt till det bästa. Men jag är ledsen för Jossans och hennes familjs skull. Samtidigt inser jag hur otroligt lyckligt lottad jag är som får bo här med mina päron, Stella och hästarna. Även om jag längtar till Stockholm och vill flytta dit fattar jag ju att det är ganska bra för ett barn att få växa upp här ute i lugn och ro.

Okej, idag blev det lite deppigt men i morgon är en ny dag och jag ska in till stan och shoppa kläder.

Klart slut!

PS. Jossan och Wille är såklart inte deras riktiga namn, men det förstår ni ju! 😉

Pappa ska lära mig köra bil

Pappa tycker att det är dags att jag ska börja köra bilen. Själv har jag ju hela tiden kört min moppe, till stan och till kompisarna, men inser att det är skönt att köra bil. När det regnar och snöar är det inte så kul längre med en moppe. Även om jag gillar min lilla fina moppe, är steget till en bil, att plocka vuxenpoäng. Så sagt och gjort har (pappa) bestämt sig för att gå en handledarkurs i Stockholm. Han är orolig att vi ska börja gräla, och om han kan mera om bilkörning så tror han att vi ska undvika grälen.

Nya bestämmelser om dem som ska lära ut

Den här handledarkursen som man måste gå är nytt. Numera räcker det inte med att man ska ha haft körkort ett visst antal år, nu ska man ha gått en handledarkurs också innan man får lära ut hur man kör bil. Eftersom Stockholm är det närmaste stället när det kommer till att gå en körskola är det där pappa ska gå. Han får lära sig hur han ska ha tålamod med mig, hur han kan lära ut rent praktiskt, hur han ska planera själva körskolan för mig.

Det är bra att pappa går den där handledarkursen

Jag tror att det kommer att göra pappa gott att gå den där handledarkursen. Han behöver då bättre tålamod, han behöver lära sig hur han ska hantera sin stress, hur han ska bli en bättre lärare och veta vilka gränser som han har, hur han ska göra när det blir stressigt. Jag fattar att det inte är så lätt att ha tålamod när det inte är så mycket man kan göra när någon annan kör, och du sitter bredvid. Allt kan ju gå fel, och det gäller ju att du plötsligt litar på ditt barn, att hon gör rätt. Det blir en bra upplevelse för pappa.

Jag kommer att bli en bra bilförare

Själv är jag 100 procent säker på att jag kommer att bli en bra bilförare. Jag är född chaufför. Jag har alltid gillat bilar och jag är inte rädd för någonting. Jag är inte rädd för att bilen rör på sig (jag har redan kört bil, men det vet inte pappa). Jag har kompisar som är livrädda bara bilen rör på sig, det är inte jag. Jag är helt 100 på att jag kommer att ta kommandot över bilen, och bli en riktigt duktig bilförare – jag kanske ska börja köra racerbilar i skogen och sikta på att bli professionell tävlingsbilförare. Jag tror att jag har talang!

Att börja arbeta med hemstädning i Västerås

Är du på jakt efter ett nytt jobb? Förmodligen är det enklare att hitta ett nytt arbete i en större stad, men vilken kompetens man har är givetvis en avgörande faktor i det hela. Vissa industrier är större i vissa städer än andra. Till exempel är flygutbildningen något i Västerås som lockar arbetskraft från hela landet. Vidare finns normalt ett ganska stort behov av enkla tjänster i lite större städer, så som hemstädning eller barnpassning till exempel. Med den storlek som Västerås ändå har bör det inte vara alltför svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Har man inte relevant utbildning finns flertalet yrkesutbildningar i regionen som snabbt leder till jobb. Vad man bör jobba med är givetvis individuellt, och personliga egenskaper såväl som intresse och rådande arbetsmarknad är tre faktorer som spelar in. I den här texten talar vi om hur det är att börja arbeta med hemstädning i Västerås.

Många anlitar företag för hushållsnära tjänster

Tittar man på Skatteverkets siffror över användandet av rut-avdraget i Västerås ser det positivt ut. Sedan 2009 har antalet köpare, och summorna de köper för, ökat i en snabb takt. Den som vill jobba med hemstädning behöver oftast ingen utbildning, även om många gärna ser att man har erfarenhet från tidigare arbeten med lokalvård eller hemstädning. Läs gärna här för mer information.

Förmågor som är bra att ha

Att jobba med hemstädning är att jobba med service. Även om de boende i huset normalt är ute när du kommer och städar, kommer det säkerligen hända att ni träffar på varandra flera gånger. Vid sådana lägen är det bra att vara serviceinriktad och förstå vad kunden efterfrågar om några önskemål, förslag eller feedback förs fram.

Vidare är det bra att vara noggrann och kvalitetsinriktad. När du är ute på jobb hos en kund representerar du hela företaget. Om du inte sköter ditt jobb noggrant, är det företagets varumärke som får lida. Utöver att vara kvalitets- och serviceinriktad är det bra att ha en god samarbetsförmåga. När det gäller just hemstädning arbetar man ofta själv, men i något av de större husen i Västerås kan det hända att man arbetar två och två.

Konkurrens om jobben

Enligt Arbetsförmedlingen är konkurrensen om jobben liten. Åtminstone är den det i mellersta, södra och delar av norra Sverige. I Västerbottens, Norrbottens och Västernorrlands län är det dock relativt hård konkurrens om jobben. I Västerås kommun bedöms konkurrensen vara ”liten”. I närliggande områden som Sala, Norberg och Fagersta bedöms konkurrensen dock vara ”mycket liten”. Så kanske är det dit man ska söka sig om man inte hittar ett arbete centralt i Västerås.

Snön idag ger många minnen


Idag snöar det på många håll i Sverige. Ett riktigt stort nederbörd har tydligen dragit in från Atlanten och fört med sig både snö och regn, beroende på hur kallt eller varmt det är där det faller ner. Den blöta snön påminner mig om min mammas begravning som var mitt i smällkalla vintern. Det snöade stora snöflingor när vi gick med urnan som innehöll min mamma till minneslunden och ställde den där. Vi hade på ett lock på urnan och hade en liten minnesstund på platsen där. Mamma hade alltid velat att vi ska bränna henne till aska och lägga henne i en urna. Känns helt makabert när jag skriver detta. Samtidigt är det en del av livet. Alla ska vi ju dö någon gång, ingen (eller få vet när).

Inte trakasserier att få höra att man ska dö

Läste om en kvinna som fick veta att hon skulle dö. Det ringde på hennes telefon, en röst talade om för henne att hon var henne själv, fast från framtiden, och att hon skulle dö snart. Ganska så obehagligt och inte särskilt kul som skämt (vilket jag tror att det var). Den stackars kvinnan polisanmälde tilltaget, med följden att de lade ned hela anmälan: ”Det är inte trakasserier att tala om att man ska dö. Det ska vi alla göra, någon gång. Dessutom hände det bara en gång”, sade polismannen till Aftonbladet. Inte så kul för kvinnan men säkert ett roligt nyhetsstoff för journalisten som skrev om det. Själv hade jag tyckt att det verkligen skulle ha varit obehagligt om det hade hänt mig. Även om det är sant. Vi ska ju alla dö. Vi lever ju hela livet med den vetskapen. Alla ska dö. Någon gång.

Mycket juridiskt kring dödsfall

När mamma gick bort tog vi kontakt med en begravningsbyrå. De var vänliga och berättade om allt som krävs av förberedelser kring mammas begravning, och utredning kring hennes död. Inte så att någon misstänkte något brott, tvärtom. Hon dog en ”naturlig död”. Det som händer är att man måste göra en utredning så att hon inte har fått fler barn, till exempel, än det som vi, som är anhöriga till henne, känner till. Själv blev jag alldeles begeistrad över tanken att ha ett okänt syskon någonstans, men tyvärr dök det inte upp något okänt syskon.

Familjerätt tar hand om alla juridiska frågor om familjer

Jag fick också veta att det finns familjejurister som tar hand om allt som egentligen rör familjer och lagen, eller juridiska frågor. Tydligen finns det jurister för så gott som det mesta; familjerätt, arbetsrätt, invandrarrätt, miljörätt, avtalsrätt, arbetsrätt, brottmål, skatterätt och många fler. Vi hade tur som fick en duktig familjerättsadvokat som tog hand om dödsboet och alla andra juridiska frågor omkring det. Thank God för famljerättsadvokater! Läs detta för mer information www.familjerättstockholm.com

Hårborttagning – Stort utbud att välja mellan

Det är sommar och tanken har slagit mig att göra hårborttagning med laser, det är väldigt tröttsamt att håret med korta mellanrum växer ut när jag rakat eller vaxat mig. Har kollat upp olika behandlingar. Det finns flera sätt att få bort oönskad hårväxt. Vill man hålla nere kostnaden är det bland annat vaxning, rakning och plockning som gäller. Men dessa sätt ger enbart ett kortvarigt resultat som jag och många andra också kan hålla med om. Håret kommer att växa ut igen och behandlingen måste återupprepas regelbundet. Detta inte sällan med en viss smärta.

De som vill satsa på mer permanent hårborttagning får istället söka sig till en klinik som erbjuder behandlingar inom detta område. Men även här finns flera alternativ. Detta oavsett om man vill ha hårborttagning med laser eller prioriterar någon annan behandling. I Stockholm finns flera skönhetssalonger som valt att nästan uteslutande erbjuda laserbehandlingar. Detta medan andra fortfarande erbjuder IPL eller andra lösningar. I och med att utbudet av salonger är så stort finns en fördel att gå till flera och jämföra vad som erbjuds. Sök upp tre till fem salonger i Stockholm och låt dem komma med förslag på vad för slags behandling som de anser passa bäst. Då får du både en tydligare bild av vad som finns samt en känsla för var du känner dig trygg när behandlingen ska utföras.

IPL med Cellox 20

Hårborttagning med laser är den behandlingsform som växer tydligast. Det syns när utbudet granskas hos ett flertal skönhetssalonger i Stockholm. Men även den nya IPL-metoden har fått viss uppmärksamhet. Den kallas för ”IPL Cellox 20” och är snabbare är klassisk IPL. En av de salonger som lyfter fram denna behandling för hårborttagning menar att den är snabbare att utföra en traditionell IPL. Resultatet anses även vara bättre. Ett alternativ alltså till de som inte vill genomföra hårborttagning med laser.

Gentle Lase / Diod laser

Gentle Lase är en metod för hårborttagning med laser som allt fler salonger i Stockholm erbjuder. En fördel mot IPL är att effekten anses vara bättre. Detta genom att Gentle Lase arbetar med en pulslängd som har optimerats för att få bort hårväxt så tydligt som möjligt.

Det finns även andra laserbehandlingar för hårborttagning och dessa fungerar på liknande sätt. Laserenergin blir till värme och bränner därmed hårsäcken vilket gör att håret inte växer upp. Detta kan ske utan att brännmärken uppstår på huden.

Många uppskattar laserbehandlingen utifrån att den är mindre smärtsam än IPL. Det kan svida när behandling genomförs men det ska inte göra ont. Upplever man ändå att det smärtar (framförallt på mer ömma områden) kan emblaplåster användas för att uppnå en viss bedövning.