Jag var inne i Stockholm i helgen och sov över hos min kompis som flyttat dit med sin familj. Att säga att jag är avundsjuk på henne är inte en överdrift. Sanningen är att jag var nära att börja gråta när jag skulle sätta mig på bussen hem i söndags. Det enda jag kunde tänka var att snart, snart ska jag också bo här. Men ja, jag vet inte riktigt hur det ska gå till bara. Att köpa en lägenhet kommer aldrig att gå, man måste ju på riktigt vara mångmiljonär för det. Varken jag eller min familj har särskilt mycket pengar undanstoppade. Inte vad jag vet i alla fall. Och att få en lägenhet via bostadskön känns ju rätt kört, men jag har i alla fall stått sedan jag fyllde 18.

Roligt men hetsigt

I alla fall, det var en helt grym helg. På fredagen var vi bara hemma och mös med min kompis familj och kollade film och drack te. På lördagen vaknade vi sent och sen hade vi picknick och solade i Humlegården. Sen åt vi middag på East med lite nytt (trevligt!) folk som jag inte kände och efter det blev det några drinkar på lite olika ställen och dans tills vi var helt slut. Jag gillar Stockholmarna även om det är lite väl stressigt på en del håll, till och med på krogen. Allt ska gå fort och nästa roliga grej måste hända direkt. Att bara sitta och prata funkar några minuter, sen måste det dansas eller så ska man dra till nästa ställe. Jag har väl kvar mitt livet-på-landet-tempo, och det är rätt skönt måste jag säga.

Ett mycket märkligt mode

Folk är roliga i Stockholm, de klär sig snyggt och de har faktiskt bättre humor än göteborgarna som bara trampar runt runt med sina ordvitsar. Jag hade skitkul och fick lite nya kompisar. Men en sak måste jag nämna som faktiskt gjorde mig lite förvånad. ALLA verkar köra behandlingar med Botox och fillers. Inte bara tjejerna utan även en del killar. Jag var faktiskt tvungen att fråga några och alla sa visst, det gör jag. Ingen stor grej, liksom. Personligen tycker jag att antirynkbehandling när man är runt tjugo är en smula over the top, men visst var och en gör som hen vill. Det är som att den där nollställda, släta looken och anknäbb blivit någon sorts standard, det är både roligt och lite skrämmande. Men kanske kommer jag att tycka att det ser helt naturligt ut om några år.

Jag skippar skönhetsracet

Men nån botox blir det inte för mig. Jag verkar tillhöra den lilla minoritet tjejer i min ålder som faktiskt är nöjd med mitt utseende. Tappade ni hakan nu? Jag kanske inte är nåt modellmaterial, men jag är inte Godzilla heller. Jag duger helt enkelt. Kanske är det lantlivet som gör att jag tar så lätt på saker, vem vet vad storstaden skulle göra med mig? Skämt åsido, jag är inte intresserad av Botox och tur är det, för jag skulle inte ha råd ens med en behandling, och en behandling räcker väl i typ tre månader. Ärligt talat fattar jag inte hur man kan prioritera att lägga så mycket pengar på sitt utseende.

Samtidigt fattar jag ju precis. Utseendefixeringen i Stockholm är helt galen, mest så klart för tjejer. Men det känns också som att det är tjejerna som hetsar på varandra på Insta och Snapchat. Nu har jag gjort det här ingreppet, kolla vad snygg jag blev. Tusen likes. Men nej, jag är nog mer Inre Skönhet-typen. Jag vill bara skriva och bo i vackra Stockholm med mina hundar och någon jag tycker om.

Jaja, jag kommer väl dit någon dag. Men kanske är det inte så bråttom. Just nu är det skymning och jag sitter och tittar ut över sjön. Glad att vara hemma hos de som jag bryr mig om mest. Här har ingen någonsin kört fillers eller Botox. Inte vad jag vet i alla fall. Hmmm…

Nyfiken på Botox? Du kan du kika på denna sida. Inte för att jag rekommenderar det, men ändå.

Det finns många trevliga sake och egenskaper jag ärvt av min far. Jag har tålamod, jag är envis, jag är snäll (förhoppningsvis), jag gillar natur och djur och rent fysiskt så har jag fått hans längd. Det är jag tacksam för, det är trevligt att vara lite längre än vad alla andra är och det gör att alla kläder sitter bättre på mig än på andra.

Tyvärr så har han även fört andra saker i arv; saker som jag gärna sett hamnat någon annanstans. Jag har dåligt morgonhumör, jag är en usel förlorare och jag blir lätt irriterad då saker och ting inte går enligt mina planer. Rent fysiskt så skulle jag jag vilja förändra en sak som hamnat fel i DNA-stegen: mina ögonbryn.

Min pappa har typ världens buskigaste ögonbryn. Han ser ut som en korsning mellan en dvärgschnauzer och bröderna Gallagher. Det verkar tyvärr inte bättre än att jag också kommer att få ett liknande buskage. De växer så det knakar och för varje gång jag plockar ögonbrynen så verkar nya hårstrån stimuleras och slå rot. Jag är fruktansvärt trött på att stå med pincetten och dra hårstrån. Det gör ont, det är plågsamt och det tar tid. Det här har fått mig att överväga att tatuera mina ögonbryn istället. Jag har läst om hur det går till och där den så kallade Phibrows-metoden verkar vara allra bäst. Om jag kort skulle beskriva den så är följande punkter väsentliga:

•        Det handlar om en semi-permanent tatuering. Det innebär att färgen försvinner efter en tid. Blir jag inte nöjd så kan jag alltså låta mina ögonbryn växa ut igen.
•         Det går att få precis vilken form på ögonbrynen man vill.
•         Phibrows-metoden innebär att varje ”hårstrå” sätts på plats separat; det ger ett mer naturtroget intryck. Jag gillar definitivt inte de raka strecken som andra liknande metoder innebär. Jag vill se äkta ut – inte som en fjortonåring!
•         En utbildad terapeut utför ingreppet.

Jag har suttit och googlat på bilder hela veckan och är så himla sugen. Tänk att slippa allt besvär; att bara kunna kliva direkt ur sängen utan att behöva stå och rycka med pincetten. Naturligtvis så har jag även kollat risker och eventuella komplikationer. Det verkar vara en säker behandling och väldigt många tjejer skriver att de är mer än nöjda. Jag måste dock se till att avstå från solariet i någon vecka innan – man får tydligen inte vara alltför röd i hyn för att få bäst effekt. Priset är heller ingenting att tala om. Mellan 4-600 kronor är ingen kostnad för att slippa allt bekymmer. Den summan kan pappa gott betala för att ha gett mig den här genetiska defekten!

Nu ska jag gå ner och äta middag och försöka sälja in min idé till mamma och pappa. Kanske kan jag locka honom att följa med och kapa sina egna ögonbryn också?  

Vi ses! XoXo

” If you liked it then you should have put at ring on it, oh oh oh- ohohoh…” Beyonce, jag älskar dig! Hon är så sjukt bra och jag har gått omkring hela morgonen och lyssnat på hennes låtar på Spotify.  Den perfekta peppmusiken inför morgonrundan, den perfekta musiken på förfesten och den ultimata musiken då man är lite ensam och låg. Hoppas det ordnar sig för henne med den kommande skilsmässan (om den nu blir av?) och att hon även fortsatt kommer att göra lika överlägsen musik.

Kommer jag någon gång att gifta mig? Jag hoppas det, men det är så himla jobbigt att se att alla skiljer sig. Beyonce och Jay Z som verkade vara det perfekta paret. Om inte ens dom kan hålla ihop – hur ska vanliga människor kunna göra det? I och för sig så slipper man en miljon paparazzis runt huset varje dag och det lär nog underlätta en smula. Men ändå, de var ju gjorda för varandra! Usch. Ska jag gifta mig så ska jag ha en fet ring, det är typ det enda kravet. En stor diamantring – en tålig, snygg och tidlös ring som klarar av all min träning, som går att ha fast jag rider och som är lika snygg på en fest som på en vanlig dag på jobbet.

Jag och Matilda satt faktiskt och kollade ringar på nätet för några veckor sedan. Sjukt skoj, hon ville ha en enklare ring då hon gifter sig. Först en snygg förlovningsring och sedan en enkel vigselring. Konstigt, i vanliga fall så är hon lite av en prinsessa jämfört med mig. Men då det kommer till ringar – då vill jag vill ha extra allt, hehe. Stackars framtida man, vart du nu än är. Var beredd att öppna plånboken!

Nu ska jag börja göra mig klar för en löprunda och efter den så ska jag plugga lite. Vi har ett sjukt stort prov i historia på tisdag och jag har knappt förberett mig. Franska revolutionen, vem bryr sig liksom? Jag kanske kan skriva om filmen med Kirsten Dunst där hon är Maria Antoinette? Då får jag ytterligare en anledning att se om den också. Usch, nu blev jag sugen på film. Kanske kan plugga imorgon istället?

Ciao!

Inte för att jag funderar på att göra nån skönhetsoperation själv, men jag har funderat lite över det här på sistone. Flera av mina vänner pratar om att de vill förstora brösten eller använda fillers så snart de blir 18. De flesta säger att de mest vill göra det för att de tycker det är snyggt, fast i många fall tror jag att det mer är för att de har dåligt självförtroende. Ett par av dem är besatta av att se perfekta ut och spenderar timmar framför spegeln innan de ger sig ut någonstans.

Ett tjockt lager ”spackel” i ansiktet för att dölja varje litet fel, massa contouring för att det ska se ut som att de har smalare ansikte, tokmålade ögonbryn osv. Jag tycker inte det är särskilt snyggt… gillar mer en naturlig look. Det som jag tycker är värst är att de pratar om att de vill göra det för att deras pojkvänner ska bli nöjda. En av dem klagade på att hennes pojkvän är besatt av några porrskådisar och därför känner hon sig inte tillräckligt snygg. Som om de ser ut så i verkligheten som de gör i filmerna! (Jag skulle bli riktigt sur om jag hade en pojkvän som öppet sa att han kollade på porr och jämförde mig med dem!)

Det räcker att söka runt lite efter YouTube-videor som visar hur olika folk ser ut med och utan smink för att fatta att de inte ser ut så på riktigt. Försökte prata med henne och säga att hon kanske borde fundera på att hitta en pojkvän som respekterar henne istället för att känna sig dålig. Hon är så sjukt söt, men hon fattar det inte själv. Det är synd att samhället är så skönhetsfixerat också. Överallt pratar alla om hur de har börjat träna, äter den och den dieten, går på skönhetsbehandlingar och så. Sen ser man hur de i nästa vända går och tar en fet latte med en gigantisk kanelbulle på ett kafé… det funkar ju inte!

Hur som helst. Jag tycker att skönhetsoperationer kan vara OK om man känner att kroppen har förändrats eller att man verkligen mår dåligt av något i sitt utseende. Jag kan förstå att mammor som har fött barn går till en plastikkirurg för att göra ett bröstlyft eller ta bort lite fett längst ner på magen om det är allt som behövs för att de ska se ut som innan. Jag kan också förstå att någon som har jättesmå bröst vill förstora dem. Det kan vara svårt att hitta kläder som passar bra annars. Men när snygga tjejer vill operera sig bara för att göra andra nöjda är det inte rätt tycker jag. Då är det bättre att lägga pengarna på att gå i terapi och försöka hitta sig själv först för att se vad som är viktigt i livet. Det är säkert billigare och jag tror att många skulle må bättre av det.

Själv är jag rätt nöjd med min egen kropp. Jag har haft tur och fått bra anlag av båda mina föräldrar (mamma var faktiskt modell i tonåren), så jag kan inte klaga. Sen försöker jag äta nyttigt och rör rätt mycket på mig. Det gör stor skillnad att vara vältränad. Många tror att det räcker med kirurgi för att de ska se bra ut, men man måste jobba på att leva hälsosamt först. Sen kan man kanske fixa saker om träningen inte hjälper för vissa punkter.