Vi blir lurade hela tiden när vi shoppar

Oh My God! Jag har kommit över en site där man kan köpa exakt likadana kläder som de dyra märken som man betalar flera tusen för. Om man ändå byter kläder för flera säsonger i rad, spelar det ingen roll om kläderna håller eller inte. Jag brukar inte spendera så mycket på kläder. Det inte skulle störa mig att köpa kläder till och med på Hennes & Mauritz, så länge de är snygga. Vem bryr sig om var de är tillverkade eller producerade? De är ändå alla tillverkade i Kina, som numera har blivit tillverkningslandet nummer ett. Visste du det?

Alla varor tillverkas i Kina – visste du det?

Egentligen spelar det ingen roll vad du köper, allt är ändå tillverkat i Kina. Är inte det lite konstigt? Våra dyrbara bilar, som kostar över 300.000 kronor att köpa, tillverkas alla på samma ställe. På samma sätt är det med kläderna. Det är liksom ingen skillnad på kvaliteten, inte ens Nike, Adidas eller andra märken som påstår att deras skor har en så hög kvalitet, de är bara marknadsföringen och reklamen som är skillnaden.

Allt är bara förpackning och reklam

De dyra märkena har betalat jättemycket för reklamen och att promota märket så att vi kunder ska tro att det är kvaliteten som är hög på produkterna. Alla Levi´s jeans är ändå sydda i Kina, på samma sätt som vilka andra jeans. Det är marknadsföringen och reklamen som vi betalar för. Och de har ju lyckats.

Gå in på siten och jämför själv. Nu kan det vara svårt att titta på till exempel en skjorta som man bara ser en bild på datorn, egentligen borde man ju ha kläderna i handen och kunna titta på sömmar, fibertäthet och färgen och kunna jämföra direkt. Man skulle ju kunna gå in på en affär som säljer de olika skjortorna och jämföra dem genom att gå till de olika butikerna och köpa dem på öppet köp. Då skulle man kunna jämföra dem hemma i lugn och ro.

Vi luras att köpa dyra produkter hela tiden

Man skulle kunna tro att man får det man betalar för men så är det inte. Jag hörde en man som arbetar som typ konsumentombudsman som menade att vi vet alltför lite om klädernas ursprung och verkar heller inte bekymra oss om det. Vi luras att tro att om kläderna har ett högt pris, beror det på att kvaliteten är därefter, men att det inte alls är så. Det vi egentligen betalar för att bli lurade av reklam och smart marknadsföring. Det gjorde att jag började jämföra de dyra produkterna med dem som inte kostar lika mycket. Egentligen borde alla göra det.

Jag ska bygga ett kontor på vinden!

Jag har äntligen bestämt mig för (och lyckats övertala pappa) att jag ska sätta upp väggar på vinden och inreda ett kontor där. Jag tänker bli seriös med skrivandet och att ha ett ställe där jag kan sitta och tänka i lugn och ro ska bli grymt skönt. Det finns ett takfönster också så jag kommer att ha värsta utsikten ner mot sjön, och jag tänker mig ett sånt där stort gammaldags skrivbord i typ ek, massa bokhyllor med fina böcker, tavlor på väggarna..

Järnkoll på snickare

Pappa säger att det antagligen räcker med att sätta upp två väggar som man fäster i tak och golv och kanske lägga parkettgolv inne i rummet. Vi kommer att anlita en snickare och jag har redan valt ut några snickare i Stockholm som verkar bra och som även tar jobb ända här ute. Pappa ska hjälpa mig att begära in offerter eller vad det heter, sen är det bara att välja den billigaste! Jag ska be att snickaren ljudisolerar väggarna ordentligt också, jag vill verkligen att det här ska bli min lilla lugna oas. Ska det låta här inne ska det vara jag som låter. Tänker ha typ en sonos också för att kunna lyssna på musik.

Min oas

Det här kommer bli nästan som att flytta hemifrån. Det ska bli min egna plats i huset. Visst, jag har ju mitt rum men det ligger jättenära mina syskons och de springer in hit hela tiden, känns som en inte har något privatliv allas. Jag ska sätta lås på kontoret, jag kommer att kunna leve mitt helt hemliga liv däruppe, moaahhahha. Närå, men skönt ska det bli.

Snygga tapeter

Min styvmamma har sagt att hon ska hjälpa mig tapetsera. Jag har kollat på några tapeter och det finns verkligen sjukt snygga mönster. Josef Frank heter en gubbe som gjort massa gamla fina tapeter, de ser verkligen ut att passa i ett gammaldags kontor. Det är den stilen jag vill ha, engelskt och uråldrigt. Min styvmamma har även visat mig några grymt snygga lampetter, alltså vägglampor, som jag kan få.

Det blir inte gratis…

Det som behöver göras rent konkret förutom att sätta upp väggar och lägga golv är att dra upp el och rör till ett element. Det är rätt mycket jobb så det kommer att kosta en del, men jag hoppas att snickaren känner folk som kan göra det lite billigare. Det finns ett avdrag som heter ROT som man alltid kan dra av när man hyr in hantverkare som gör att det blir billigare. Jaja, det blir pappa eller min styvmamma som kommer att stå på fakturan så det blir de som får göra avdraget.

Skrivarlya i Stockholm

Om, eller rättare sagt när, jag flyttar till Stockholm, lär jag ju inte ha plats med ett kontor i lägenheten. Eller så blir hela lägenheten mitt kontor, haha. Fast jag har hört att man ganska billigt kan hyra in sig i lokaler där det sitter fler och jobbar. Undrar hur det skulle vara att sitta och skriva i en sån miljö, skulle ju vara sjukt svårt att koncentrera sig. Men man kanske vänjer sig.

Jaja, nu ska jag och pappa skriva till några snickare och begära in offerter. Har jag tur kan de börja jobba redan om några veckor, i så fall har jag kanske mitt kontor innan sommaren. Fatta att sitta och skriva medan gräset blir grönare och träden slår ut. Livin the dream!

Jag lägger mig på operationsbordet

Jag måste gå till tandläkaren. Jag fick en golfklubba i munnen när jag var 14. Det var jag och min lillebror som provade pappas golfklubbor. Det var sommar och vi var ute med pappa på golfbanan. Mamma var inte med, jag minns inte längre varför. Jag och min lillebror bara hängde med pappa. Vi ville så gärna lära oss hur man spelar golf. Vi stod vid en utslagsplan där man slår ut bollarna, och tränar på svingen. Jag minns att jag stod och måttade hur jag skulle slå golfklubban när jag fick världens käftsmäll. Det var min lillebror som hade stått bakom mig och slängt med golfklubban (han menade att han inte slängde med den) och slot till mig, rakt över munnen.

Min lillebror lyckades träffa mig över munnen

Hade han måttat lite högre upp hade han slagit av mig näsan. Som tur var gjorde han inte det, men jag förlorade två av mina framtänder. Jag fick en lagning av tänderna som inte var särskilt bra. Nu när jag är vuxen ska jag få två riktiga titantänder. Jag tor att det kommer att göra sjukt ont, så min tandläkare har lovat mig att jag ska få alla sorts bedövningar som jag bara kan komma att behöva för att jag inte ska känna vad det är de gör med mina tänder. Min bonusmamma säger att det kommer att bli bra. Pappa verkar som att han inte bryr sig, ännu mindre min lillebror, som verkligen borde bry sig lite, det var ju ändå han som gjorde det. Det är mina tänder det handlar om, och mitt liv.

Jag ska opereras i munnen

Min tandläkare har försökt förklara det för mig. Som jag har förstått ska jag få två framtänder som ska sitta istället för dem som jag tappade när min lillebror slog mig med golfklubban. Det är en operation som kommer att ta hela dagen. Den ena ska vi göra en hel dag. Sedan ska vi vänta en månad och sedan operor den andra. Jag kommer att vara sjukskriven en hel månad, eftersom jag inte vill visa mig ute bland folk.

Jag ska åka in till en tandläkare som min bonusmamma känner och som jobbar i Solna. Jag kommer att köra in, eftersom jag vägrar sätta mig på en pendel fullt med människor som kan se hur jag ser ut i munnen. Tur att jag kan vara sjukskriven en månad. Får se om jag behöver längre sjukskrivning.

Förändringar som inte syns ska tydligen ha bygglov

I år har min bonusmamma och pappa bestämt sig för att göra slag i saken och bygga ut vårt hus. När det är smällkallt där ute vill man ju inte vara ute, inte heller när det regnar. I flera år har mammsen och pappsen funderat på att bygga ut och göra det större på baksidan, mot trädgården.

Alla i familjen har lite löst suttit och ritat hur det skulle kunna vara, men hittills har alla varit oeniga om hur det ska gå till och vart utbyggnaden i så fall ska vara. Pappa vill ha det, plus ett garage, men min bonusmamma har sagt att det inte skulle bli snyggt med en utbyggnad bara åt ena hållet. Hela huset skulle bli asymmetriskt. Ingången är ju i mitten av huset, med pelare vid ingången. Det är centrum av huset, om det nu heter så. Skulle vi ha byggt en utbyggnad, bara på ena sidan hade den sidan blivit längre åt vänster. Inte snyggt.

Jag vann

Till sist gick pappa med på att bygga ut huset mot trädgården i stället, vilket jag tycker som min bonusmamma, att det är det enda rätta. Så nu ska vi sätta igång. Om det nu går, för nu har alla blivit osams igen. Pappa, och mina syskon tror inte man behöver bygglov mot trädgården. ”Vem ser vad vi har gjort på baksidan av huset?”, menar han. Min bonusmamma menar att också om en utbyggnad syns eller inte, måste man alltid ha bygglov oavsett hur man gör eller var på huset man gör utbyggnaden. Så vi har slagit vad om det. Min bonusmamma tog kontakt med ett företag som lovade hjälpa oss med bygglovet och frågade om det behövdes. Tydligen behövs alla utbyggnader och förändringar på huset ett bygglov. Yes! Jag och min bonusmamma hade rätt. Så nu ska de ordna alla papper på att vi får bygglovet innan sommaren när vi har tänkt bygga ut.

Nu gäller det att hitta rätt hantverkare

Det kommer att bli så snyggt om vi bara hittar någon som klarar av utbyggnaden. Vi har nämligen planerat att bygga med stora dubbla dörrar, så att vi kan öppna dem på sommaren och får som ett jättestort uterum som är mot trädgården. Då kan vi ställa ett stort matbord och stolar och ”nästan” sitta i trädgården. Vi bygger samtidigt en altan som tar vid där huset slutar och får ett jättestort utrymme där vi kan ha fester. Tydligen ska vi ställa ett pingisbord där, och kanske, kanske ett biljardbord också, om det finns plats för det. Vet inte hur stora sådana biljardbord är. Nu får vi hålla tummar och tår för att vi får det där bygglovet.

Dags att hyra buss och dra till Stockholm

Äntligen! Vår klass har haft vilda diskussioner de senaste veckorna om vilken typ av klassresa vi ska göra. Hårda ord, två läger och en medlande klassföreståndare mitt i skottlinjen. Ena halvan av klassen vill åka utomlands och gärna till kanarieöarna. Det hade ju varit trevligt – om den halvan av klassen varit lite mer aktiva med att dra in pengar till klasskassan förstås.

Som det skulle ha sett ut så skulle var och en av oss tvingats lägga närmare sjutusen kronor för en vecka utomlands. Till den summan skulle även mat och olika aktiviteter adderas. Ohållbart då alla familjer inte kan lägga en sådan summa. Det andra lägret i klassen – där jag var drivande – tyckte att vår budget var mer lämpad för att hyra en buss, boka hotell och spendera en helg i Stockholm. Här skulle var och en få skjuta till tusen kronor och för det skulle även frukost (varje dag) samt en middag inkluderas.

Så blev det också. Det gick att övertyga andra halvan av klassen att en klassresa till varmare breddgrader skulle kosta för mycket och det gick att – genom en ytterst noggrann sammanställning – få dem att se varför vi istället ska hyra en buss och åka till Stockholm.

Att hyra buss kommer att spara oss extremt mycket tid. En helg i Stockholm går extremt fort och att slippa stå i tunnelbanan och vänta är värt så himla mycket. Med bussen kommer vi att ta oss extremt snabbt mellan punkt A och punkt B

Jag är ganska stolt faktiskt. det var nämligen jag som fick kontakta en massa bussbolag för att kolla priserna och jämföra dessa. Vi kommer faktiskt att tjäna på att ha samma buss hela tiden och åka med denna hem också. Det känns ganska skönt sett till att vi bokat in några aktiviteter utanför Stockholm också – vi ska bland annat åka ut på Värmdö/Ingarö och besöka Gustavsbergs Porslinsfabrik samt ta en tur – och äta lunch – på Artipelag.

Det kommer att underlätta att ha en buss som kör oss dit och som väntar medan vi håller på med vårt (och som gör att vi hinner hem till hotellet lagom till de nattliga aktiviteter som storstaden erbjuder).

Vi sticker till Stockholm i slutet av April

Att hyra en buss kan vara det smartaste draget vi har gjort då det kommer att spara oss extremt mycket tid. En helg går så himla snabbt och jag orkar inte stå och vänta på att tunnelbana/pendeltåg/bussar ska dyka upp. Dessutom slipper vi trängas. Är det något jag hatar med Stockholm så är det trängseln i tunnelbanan. Folk som står där med döda blickar stirrande i telefoner och som vägrar flytta på sig ens en centimeter. Usch.

Vi kommer att åka i slutet av April och jag hoppas verkligen att det blir en tidig vår. Tänk att få sitta på typ Medborgarplatsen och dricka en iskall öl i solen. Gud, vad underbart. Jag tvivlar på att det går att framkalla en sådan känsla på Gran Canaria. Svensk vår, iskall öl/rosévin och alla kompisar från klassen. Stockholm – here we come!

Äntligen fler uttag i huset

Det har under en period pågått ett tyst krig i vårt hus. Ett krig som skett utan några utbrott – men som varit ytterst irriterande och krävande för samtliga inblandade. Kriget har varit av en mer teknologisk sort och handlat om laddare till mobiltelefoner och surfplattor. I synnerhet känner jag att det är ett krig mot mig där både mamma och pappa gaddat ihop sig, samlat sina styrkor och aktivt attackerat mig.

En filmisk scen: Jag kommer ner från mitt rum under morgonen, jag äter frukost i lugn och ro och ska precis börja göra mig redo för skolan. Först så ska jag dock ta min padda som ligger vid mikrovågsugnen där den laddats över natten. Då jag greppar paddan så känner jag inget motstånd; sladden sitter nämligen inte i – den sitter instucken i min mammas mobiltelefon istället.

“ Du hade så mycket batteri så jag passade på att ladda telefonen lite “

Tittar man på batteriet så ser man 37 %. Ser man på mammas telefon så står det alltid 100%. Rättvist? Inte särskilt. Undantag? Nej, i stort sett en daglig företeelse. Irriterande? Fruktansvärt!

Visst, jag har väl till och från även jag stulit laddare och uttag från mina föräldrar på samma sätt. Men, det är enbart för att mina behov är större. Varför ska mamma hela tiden ha hundra procents batteri på sin telefon? det enda hon gör är ju typ att spela Wordfeud.

“ En elektriker åkte från Stockholm och installerade nya uttag i köket, i vardagsrummet och i hallen. Nu borde det vara vapenvila ett bra tag framöver. Vi har hur många uttag som helst “

Det hela kulminerade i förra veckan då det hittills tysta kriget exploderade och blev väldigt ljudligt. Jag satt på första parkett och det var således mina föräldrar som rök ihop. Mamma hade som vanligt smugit åt sig laddaren genom att ta bort pappas telefon – en telefon som han tydligen var i stor behov av under dagen. Utan att återge alla svordomar här så kan jag säga att lösningen – själva vapenvilan – löstes genom ett samtal till en elektriker.

Samme elektriker utförde ett eltest på huset

Pappa fick, helt enkelt, nog och ringde en elektriker som kunde åka från Stockholm och agera diplomat genom att installera fler uttag i både köket, hallen och i vardagsrummet. Nu har vi fler uttag än vad vi har väggar. Nästan.

En bra sak med denne elektriker var att han även passade på att göra ett eltest av vårt hus. Det visade sig att vi – precis som jag alltid misstänkt – har sämre kapacitet än vad vi borde ha. Äldre hus har tydligen ofta det problemet.

Vi ska dock vänta till sommaren innan vi låter samme elektriker från Stockholm göra en uppgradering. Inte undra på att det alltid står 37 % på paddan.

Att börja arbeta med hemstädning i Västerås

Är du på jakt efter ett nytt jobb? Förmodligen är det enklare att hitta ett nytt arbete i en större stad, men vilken kompetens man har är givetvis en avgörande faktor i det hela. Vissa industrier är större i vissa städer än andra. Till exempel är flygutbildningen något i Västerås som lockar arbetskraft från hela landet. Vidare finns normalt ett ganska stort behov av enkla tjänster i lite större städer, så som hemstädning eller barnpassning till exempel. Med den storlek som Västerås ändå har bör det inte vara alltför svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Har man inte relevant utbildning finns flertalet yrkesutbildningar i regionen som snabbt leder till jobb. Vad man bör jobba med är givetvis individuellt, och personliga egenskaper såväl som intresse och rådande arbetsmarknad är tre faktorer som spelar in. I den här texten talar vi om hur det är att börja arbeta med hemstädning i Västerås.

Många anlitar företag för hushållsnära tjänster

Tittar man på Skatteverkets siffror över användandet av rut-avdraget i Västerås ser det positivt ut. Sedan 2009 har antalet köpare, och summorna de köper för, ökat i en snabb takt. Den som vill jobba med hemstädning behöver oftast ingen utbildning, även om många gärna ser att man har erfarenhet från tidigare arbeten med lokalvård eller hemstädning. Läs gärna här för mer information.

Förmågor som är bra att ha

Att jobba med hemstädning är att jobba med service. Även om de boende i huset normalt är ute när du kommer och städar, kommer det säkerligen hända att ni träffar på varandra flera gånger. Vid sådana lägen är det bra att vara serviceinriktad och förstå vad kunden efterfrågar om några önskemål, förslag eller feedback förs fram.

Vidare är det bra att vara noggrann och kvalitetsinriktad. När du är ute på jobb hos en kund representerar du hela företaget. Om du inte sköter ditt jobb noggrant, är det företagets varumärke som får lida. Utöver att vara kvalitets- och serviceinriktad är det bra att ha en god samarbetsförmåga. När det gäller just hemstädning arbetar man ofta själv, men i något av de större husen i Västerås kan det hända att man arbetar två och två.

Konkurrens om jobben

Enligt Arbetsförmedlingen är konkurrensen om jobben liten. Åtminstone är den det i mellersta, södra och delar av norra Sverige. I Västerbottens, Norrbottens och Västernorrlands län är det dock relativt hård konkurrens om jobben. I Västerås kommun bedöms konkurrensen vara ”liten”. I närliggande områden som Sala, Norberg och Fagersta bedöms konkurrensen dock vara ”mycket liten”. Så kanske är det dit man ska söka sig om man inte hittar ett arbete centralt i Västerås.

Snön idag ger många minnen

Idag snöar det på många håll i Sverige. Ett riktigt stort nederbörd har tydligen dragit in från Atlanten och fört med sig både snö och regn, beroende på hur kallt eller varmt det är där det faller ner. Den blöta snön påminner mig om min mammas begravning som var mitt i smällkalla vintern. Det snöade stora snöflingor när vi gick med urnan som innehöll min mamma till minneslunden och ställde den där. Vi hade på ett lock på urnan och hade en liten minnesstund på platsen där. Mamma hade alltid velat att vi ska bränna henne till aska och lägga henne i en urna. Känns helt makabert när jag skriver detta. Samtidigt är det en del av livet. Alla ska vi ju dö någon gång, ingen (eller få vet när).

Inte trakasserier att få höra att man ska dö

Läste om en kvinna som fick veta att hon skulle dö. Det ringde på hennes telefon, en röst talade om för henne att hon var henne själv, fast från framtiden, och att hon skulle dö snart. Ganska så obehagligt och inte särskilt kul som skämt (vilket jag tror att det var). Den stackars kvinnan polisanmälde tilltaget, med följden att de lade ned hela anmälan: ”Det är inte trakasserier att tala om att man ska dö. Det ska vi alla göra, någon gång. Dessutom hände det bara en gång”, sade polismannen till Aftonbladet. Inte så kul för kvinnan men säkert ett roligt nyhetsstoff för journalisten som skrev om det. Själv hade jag tyckt att det verkligen skulle ha varit obehagligt om det hade hänt mig. Även om det är sant. Vi ska ju alla dö. Vi lever ju hela livet med den vetskapen. Alla ska dö. Någon gång.

Mycket juridiskt kring dödsfall

När mamma gick bort tog vi kontakt med en begravningsbyrå. De var vänliga och berättade om allt som krävs av förberedelser kring mammas begravning, och utredning kring hennes död. Inte så att någon misstänkte något brott, tvärtom. Hon dog en ”naturlig död”. Det som händer är att man måste göra en utredning så att hon inte har fått fler barn, till exempel, än det som vi, som är anhöriga till henne, känner till. Själv blev jag alldeles begeistrad över tanken att ha ett okänt syskon någonstans, men tyvärr dök det inte upp något okänt syskon.

Familjerätt tar hand om alla juridiska frågor om familjer

Jag fick också veta att det finns familjejurister som tar hand om allt som egentligen rör familjer och lagen, eller juridiska frågor. Tydligen finns det jurister för så gott som det mesta; familjerätt, arbetsrätt, invandrarrätt, miljörätt, avtalsrätt, arbetsrätt, brottmål, skatterätt och många fler. Vi hade tur som fick en duktig familjerättsadvokat som tog hand om dödsboet och alla andra juridiska frågor omkring det. Thank God för famljerättsadvokater! Läs detta för mer information www.familjerättstockholm.com

Jag tänker tatuera ögonbrynen

Det finns många trevliga sake och egenskaper jag ärvt av min far. Jag har tålamod, jag är envis, jag är snäll (förhoppningsvis), jag gillar natur och djur och rent fysiskt så har jag fått hans längd. Det är jag tacksam för, det är trevligt att vara lite längre än vad alla andra är och det gör att alla kläder sitter bättre på mig än på andra.

Tyvärr så har han även fört andra saker i arv; saker som jag gärna sett hamnat någon annanstans. Jag har dåligt morgonhumör, jag är en usel förlorare och jag blir lätt irriterad då saker och ting inte går enligt mina planer. Rent fysiskt så skulle jag jag vilja förändra en sak som hamnat fel i DNA-stegen: mina ögonbryn.

Min pappa har typ världens buskigaste ögonbryn. Han ser ut som en korsning mellan en dvärgschnauzer och bröderna Gallagher. Det verkar tyvärr inte bättre än att jag också kommer att få ett liknande buskage. De växer så det knakar och för varje gång jag plockar ögonbrynen så verkar nya hårstrån stimuleras och slå rot. Jag är fruktansvärt trött på att stå med pincetten och dra hårstrån. Det gör ont, det är plågsamt och det tar tid. Det här har fått mig att överväga att tatuera mina ögonbryn istället. Jag har läst om hur det går till och där den så kallade Phibrows-metoden verkar vara allra bäst. Om jag kort skulle beskriva den så är följande punkter väsentliga:

Det handlar om en semi-permanent tatuering. Det innebär att färgen försvinner efter en tid. Blir jag inte nöjd så kan jag alltså låta mina ögonbryn växa ut igen.
Det går att få precis vilken form på ögonbrynen man vill.
Phibrows-metoden innebär att varje ”hårstrå” sätts på plats separat; det ger ett mer naturtroget intryck. Jag gillar definitivt inte de raka strecken som andra liknande metoder innebär. Jag vill se äkta ut – inte som en fjortonåring!
En utbildad terapeut utför ingreppet.

Jag har suttit och googlat på bilder hela veckan och är så himla sugen. Tänk att slippa allt besvär; att bara kunna kliva direkt ur sängen utan att behöva stå och rycka med pincetten. Naturligtvis så har jag även kollat risker och eventuella komplikationer. Det verkar vara en säker behandling och väldigt många tjejer skriver att de är mer än nöjda. Jag måste dock se till att avstå från solariet i någon vecka innan – man får tydligen inte vara alltför röd i hyn för att få bäst effekt. Priset är heller ingenting att tala om. Mellan 4-600 kronor är ingen kostnad för att slippa allt bekymmer. Den summan kan pappa gott betala för att ha gett mig den här genetiska defekten!

Nu ska jag gå ner och äta middag och försöka sälja in min idé till mamma och pappa. Kanske kan jag locka honom att följa med och kapa sina egna ögonbryn också?

Vi ses! XoXo

Gamla Ekis ryker inom kort

Då vi köpte huset var jag fortfarande ett litet barn och i och med att jag växt upp i Stockholm så blev det en stor omställning. Jag grät mycket under den här tiden och det var faktiskt väldigt tufft till en början. Från storstad till – ja, ingenting. Så kändes det. Borta var alla bilar, all trafik, alla människor och alla kompisar. Det blev naturligtvis väldigt mycket bättre då vi skaffade hästarna och det blev extremt mycket bättre då jag började skolan och fick nya kompisar.

Vårt hus blev även den självklara mötesplatsen för alla barn i området. Vår tomt är stor och det fanns mycket att leka med. Kurragömma var ett stående inslag som varvades med några spontana fotbollsmatcher. Pappa var – och är! – dessutom väldigt barnslig av sig och han tyckte att det var väldigt roligt att hjälpa oss ungar med lekarna. Bland annat så byggde han en stor koja i ett träd som står mitt på vår gård. En koja där man kunde sitta fem-sex barn, berätta spökhistorier, läsa serietidningar och bara hänga. Den där kojan var under många år min tillflyktsort och jag klättrade ofta upp i den hellre än att gå upp på mitt rum då jag var ledsen eller behövde vara ifred.

Men, nu ska kojan rivas och faktum är att hela trädet ska kapas ner. Det är nämligen alldeles ruttet och det finns ingen räddning. Jag trodde först att det hela handlade om att trädet skymmer solen för vår nya badtunna och att pappa bara vill kapa det av egoistiska skäl. Men, han hade en trädfällare här som kollade och det verkar som att vi borde gjort det här för längesedan. Trädet var tydligen i så dåligt skick att typ en vindpust skulle kunnat få det att falla. Farligt, med tanke på att vårt hus inte står alltför långt bort och att Stella hela tiden brukar springa runt och leka i närheten av trädet. Nåja, det känns väldigt sorgligt att trädet och kojan ska bort. Det har ändå varit en väldigt stor del av barndomen och det känns så definitivt att bara kapa det. Jag kan dessutom inte sluta att tänka på Sagan om Ringen där träden går omkring och pratar och har känslor… Äsch. Det blir bäst så här (jag får bygga en koja på rummet istället) och det är lika bra att kapa ner gamla Ekis. Trädfällaren kommer på måndag.

I övrigt så har vi ett gigantiskt prov i övermorgon som jag måste plugga på. I engelska av alla ämnen. WTF! J. Det kommer att gå bra, så många tv-serier som jag följer så borde det inte vara någon fara. Har ni tänkt på det förresten? Jäklar vad mycket bättre vi unga är på engelska jämfört med våra föräldrar. Senast vi var utomlands så fick jag sköta allt snack. Pappa kunde knappt beställa från restaurangerna: ” Öhum, käänn Aj hav tee pizza pliiis. Sääänks ”. Gud, vad jag skämdes. Så himla pinsamt.

Nu är det dags att plugga glosor! Ciao!

« Äldre inlägg

Nyare inlägg »

Liten på landet

Linas blogg