Det finns många trevliga sake och egenskaper jag ärvt av min far. Jag har tålamod, jag är envis, jag är snäll (förhoppningsvis), jag gillar natur och djur och rent fysiskt så har jag fått hans längd. Det är jag tacksam för, det är trevligt att vara lite längre än vad alla andra är och det gör att alla kläder sitter bättre på mig än på andra.

Tyvärr så har han även fört andra saker i arv; saker som jag gärna sett hamnat någon annanstans. Jag har dåligt morgonhumör, jag är en usel förlorare och jag blir lätt irriterad då saker och ting inte går enligt mina planer. Rent fysiskt så skulle jag jag vilja förändra en sak som hamnat fel i DNA-stegen: mina ögonbryn.

Min pappa har typ världens buskigaste ögonbryn. Han ser ut som en korsning mellan en dvärgschnauzer och bröderna Gallagher. Det verkar tyvärr inte bättre än att jag också kommer att få ett liknande buskage. De växer så det knakar och för varje gång jag plockar ögonbrynen så verkar nya hårstrån stimuleras och slå rot. Jag är fruktansvärt trött på att stå med pincetten och dra hårstrån. Det gör ont, det är plågsamt och det tar tid. Det här har fått mig att överväga att tatuera mina ögonbryn istället. Jag har läst om hur det går till och där den så kallade Phibrows-metoden verkar vara allra bäst. Om jag kort skulle beskriva den så är följande punkter väsentliga:

•        Det handlar om en semi-permanent tatuering. Det innebär att färgen försvinner efter en tid. Blir jag inte nöjd så kan jag alltså låta mina ögonbryn växa ut igen.
•         Det går att få precis vilken form på ögonbrynen man vill.
•         Phibrows-metoden innebär att varje ”hårstrå” sätts på plats separat; det ger ett mer naturtroget intryck. Jag gillar definitivt inte de raka strecken som andra liknande metoder innebär. Jag vill se äkta ut – inte som en fjortonåring!
•         En utbildad terapeut utför ingreppet.

Jag har suttit och googlat på bilder hela veckan och är så himla sugen. Tänk att slippa allt besvär; att bara kunna kliva direkt ur sängen utan att behöva stå och rycka med pincetten. Naturligtvis så har jag även kollat risker och eventuella komplikationer. Det verkar vara en säker behandling och väldigt många tjejer skriver att de är mer än nöjda. Jag måste dock se till att avstå från solariet i någon vecka innan – man får tydligen inte vara alltför röd i hyn för att få bäst effekt. Priset är heller ingenting att tala om. Mellan 4-600 kronor är ingen kostnad för att slippa allt bekymmer. Den summan kan pappa gott betala för att ha gett mig den här genetiska defekten!

Nu ska jag gå ner och äta middag och försöka sälja in min idé till mamma och pappa. Kanske kan jag locka honom att följa med och kapa sina egna ögonbryn också?  

Vi ses! XoXo