Jag var inne i Stockholm i helgen och sov över hos min kompis som flyttat dit med sin familj. Att säga att jag är avundsjuk på henne är inte en överdrift. Sanningen är att jag var nära att börja gråta när jag skulle sätta mig på bussen hem i söndags. Det enda jag kunde tänka var att snart, snart ska jag också bo här. Men ja, jag vet inte riktigt hur det ska gå till bara. Att köpa en lägenhet kommer aldrig att gå, man måste ju på riktigt vara mångmiljonär för det. Varken jag eller min familj har särskilt mycket pengar undanstoppade. Inte vad jag vet i alla fall. Och att få en lägenhet via bostadskön känns ju rätt kört, men jag har i alla fall stått sedan jag fyllde 18.

Roligt men hetsigt

I alla fall, det var en helt grym helg. På fredagen var vi bara hemma och mös med min kompis familj och kollade film och drack te. På lördagen vaknade vi sent och sen hade vi picknick och solade i Humlegården. Sen åt vi middag på East med lite nytt (trevligt!) folk som jag inte kände och efter det blev det några drinkar på lite olika ställen och dans tills vi var helt slut. Jag gillar Stockholmarna även om det är lite väl stressigt på en del håll, till och med på krogen. Allt ska gå fort och nästa roliga grej måste hända direkt. Att bara sitta och prata funkar några minuter, sen måste det dansas eller så ska man dra till nästa ställe. Jag har väl kvar mitt livet-på-landet-tempo, och det är rätt skönt måste jag säga.

Ett mycket märkligt mode

Folk är roliga i Stockholm, de klär sig snyggt och de har faktiskt bättre humor än göteborgarna som bara trampar runt runt med sina ordvitsar. Jag hade skitkul och fick lite nya kompisar. Men en sak måste jag nämna som faktiskt gjorde mig lite förvånad. ALLA verkar köra behandlingar med Botox och fillers. Inte bara tjejerna utan även en del killar. Jag var faktiskt tvungen att fråga några och alla sa visst, det gör jag. Ingen stor grej, liksom. Personligen tycker jag att antirynkbehandling när man är runt tjugo är en smula over the top, men visst var och en gör som hen vill. Det är som att den där nollställda, släta looken och anknäbb blivit någon sorts standard, det är både roligt och lite skrämmande. Men kanske kommer jag att tycka att det ser helt naturligt ut om några år.

Jag skippar skönhetsracet

Men nån botox blir det inte för mig. Jag verkar tillhöra den lilla minoritet tjejer i min ålder som faktiskt är nöjd med mitt utseende. Tappade ni hakan nu? Jag kanske inte är nåt modellmaterial, men jag är inte Godzilla heller. Jag duger helt enkelt. Kanske är det lantlivet som gör att jag tar så lätt på saker, vem vet vad storstaden skulle göra med mig? Skämt åsido, jag är inte intresserad av Botox och tur är det, för jag skulle inte ha råd ens med en behandling, och en behandling räcker väl i typ tre månader. Ärligt talat fattar jag inte hur man kan prioritera att lägga så mycket pengar på sitt utseende.

Samtidigt fattar jag ju precis. Utseendefixeringen i Stockholm är helt galen, mest så klart för tjejer. Men det känns också som att det är tjejerna som hetsar på varandra på Insta och Snapchat. Nu har jag gjort det här ingreppet, kolla vad snygg jag blev. Tusen likes. Men nej, jag är nog mer Inre Skönhet-typen. Jag vill bara skriva och bo i vackra Stockholm med mina hundar och någon jag tycker om.

Jaja, jag kommer väl dit någon dag. Men kanske är det inte så bråttom. Just nu är det skymning och jag sitter och tittar ut över sjön. Glad att vara hemma hos de som jag bryr mig om mest. Här har ingen någonsin kört fillers eller Botox. Inte vad jag vet i alla fall. Hmmm…

Nyfiken på Botox? Du kan du kika på denna sida. Inte för att jag rekommenderar det, men ändå.