Jag vet inte om jag kommit i någon typ av sentimental period just nu. Först å var det gamla Ekis som jag sörjde att det skulle fällas – och blev fällt, snyft – och sedan dess har det bara fortsatt. Jag satt och kollade på gamla tecknade filmer som jag inte sett sedan jag var liten: Aladdin, Lejonkungen, Skönheten och Odjuret, Björnbröder och Ringaren i Notre Dame. Två kvällar i rad satt jag på rummet och skrattade, grät och jublade för mig själv, komplett inbäddad i filtar och med Stella liggande på mina fötter. Mysigt – men normalt? Jag vet inte jag. Dessutom – som ytterligare ett bevis på min sentimentala period – så tvingade jag upp pappa på vinden för att hämta kartongerna med mina leksaker. Jag sa det under förevändning att jag skulle rensa ut lite och ge bort några stycken och det var också min tanke. En tanke som var svårare att omsätta i praktiken.

Plötsligt satt jag där på golvet i mitt rum och klämde på alla nallar, dockor och gosedjur. Jag började bygga med Lego och jag satt och klappade den lilla trätaxen från Brio. Basse, som han heter. Stella var föga imponerad av gamle Basse och tog varenda chans hon fick för att utföra sina sluga små attacker. Basse har dock klarat och överlevt betydligt värre saker än ett litet bett från en terrier, det garanterar jag. Nåväl, jag satt där på rummet i säkert två timmar innan pappa knackade på och frågade om jag rensat klart. Jag svarade ja och gav honom två stycken gosedjur. Resten måste jag ha kvar. Han var måttligt imponerad och jag fick förklara att det är till mina framtida barn.

” Dina barnbarn ska väl också ha någonting att leka med”. Han muttrade och gick därifrån. Gladare blev han dock då jag hittade kartongen med spel och gick ner för att utmana honom och mamma på Monopol. Riktigt roligt och med en solklar vinnare: Jag.
Jodå, inte för att skryta men, just i detta nu läser ni en blogg av en riktig fastighetsmagnat. Vill ni bo nobelt och flott i Stockholm så är det bara att höra av er, jag har några rum på mitt hotell på Strandvägen och om det inte skulle falla er på läppen; vad sägs om Diplomatstaden? Hehe, pappa hade typ en lagerlokal i Märsta då han surt slog näven i bordet och sa att han var tvungen att se på Rapport på tv. Nu vet jag varifrån min dåliga förlorarsida kommer ifrån åtminstone…

Roligt var det i alla fall och vi kom dessutom på en idé. Numera så ska vi spela spel var tredje lördag varje månad. Jag ska börja välja, sedan mamma och sist ut blir pappa. Mitt val blir förmodligen den gamla klassikern Rappakalja. Jag är svinbra på att ljuga! Minns jag inte helt fel här så var pappa sämst även på det spelet. Han skrev typ att alla ord var en gammal vikingabåt. Det här blir roligt!

Nu ska jag gå ut och förbereda lite i stallet inför kvällens ridtur. Puss och kram!