Pappa var med mig ut i stallet igår och hjälpte till att mocka. Han har inte direkt världens bästa koordinationsförmåga… Jag frågade honom något och han vände sig om hastigt med grepen i högsta hugg, utan att se sig för. Pang sa det så var en av rutorna i Jets box trasig. Och det lyckades han med trots att det sitter galler framför… Vet verkligen inte hur det gick till.

Glassplitter ramlade förstås in på golvet också, så vi fick tömma hela boxen på spån för att vara säkra på att det inte skulle ligga kvar någon liten skärva som Jet riskerade att få fast i hoven eller skära sig på benen. Inte jättekul jobb direkt, men hellre det än att Jet blir skadad.

Därefter försökte han hitta ett glasmästeri via mobilen och ringde ett direkt. Vi hade en himla tur att de hade jour för annars hade vi fått vänta till efter helgen med att få fönstret lagat. Inte direkt kul nu när det är vinter. Inte för att hästarna lider av att vara ute i kylan, men att stå i drag mår de inte bra av. Och jag ville helst slippa klättra upp från utsidan för att nita fast en filt eller liknande på fasaden.

Tur i oturen helt enkelt för glasmästaren hade tid att komma över direkt. Han frågade bara efter måtten till rutan, skar till glaset och kom över för att montera det. Tur att det inte var någon krånglig ruta utan bara en enkel bit.

Nu väntar vi bara på att få svar från försäkringsbolaget om ifall drulleförsäkringen täcker det eller inte. Annars får pappa hosta upp det ur sin egen plånbok. Hoppas inte det, för då riskerar våra julklappar att bli lidande i år haha!

Jag vet inte om jag kommit i någon typ av sentimental period just nu. Först å var det gamla Ekis som jag sörjde att det skulle fällas – och blev fällt, snyft – och sedan dess har det bara fortsatt. Jag satt och kollade på gamla tecknade filmer som jag inte sett sedan jag var liten: Aladdin, Lejonkungen, Skönheten och Odjuret, Björnbröder och Ringaren i Notre Dame. Två kvällar i rad satt jag på rummet och skrattade, grät och jublade för mig själv, komplett inbäddad i filtar och med Stella liggande på mina fötter. Mysigt – men normalt? Jag vet inte jag. Dessutom – som ytterligare ett bevis på min sentimentala period – så tvingade jag upp pappa på vinden för att hämta kartongerna med mina leksaker. Jag sa det under förevändning att jag skulle rensa ut lite och ge bort några stycken och det var också min tanke. En tanke som var svårare att omsätta i praktiken.

Plötsligt satt jag där på golvet i mitt rum och klämde på alla nallar, dockor och gosedjur. Jag började bygga med Lego och jag satt och klappade den lilla trätaxen från Brio. Basse, som han heter. Stella var föga imponerad av gamle Basse och tog varenda chans hon fick för att utföra sina sluga små attacker. Basse har dock klarat och överlevt betydligt värre saker än ett litet bett från en terrier, det garanterar jag. Nåväl, jag satt där på rummet i säkert två timmar innan pappa knackade på och frågade om jag rensat klart. Jag svarade ja och gav honom två stycken gosedjur. Resten måste jag ha kvar. Han var måttligt imponerad och jag fick förklara att det är till mina framtida barn.

” Dina barnbarn ska väl också ha någonting att leka med”. Han muttrade och gick därifrån. Gladare blev han dock då jag hittade kartongen med spel och gick ner för att utmana honom och mamma på Monopol. Riktigt roligt och med en solklar vinnare: Jag.
Jodå, inte för att skryta men, just i detta nu läser ni en blogg av en riktig fastighetsmagnat. Vill ni bo nobelt och flott i Stockholm så är det bara att höra av er, jag har några rum på mitt hotell på Strandvägen och om det inte skulle falla er på läppen; vad sägs om Diplomatstaden? Hehe, pappa hade typ en lagerlokal i Märsta då han surt slog näven i bordet och sa att han var tvungen att se på Rapport på tv. Nu vet jag varifrån min dåliga förlorarsida kommer ifrån åtminstone…

Roligt var det i alla fall och vi kom dessutom på en idé. Numera så ska vi spela spel var tredje lördag varje månad. Jag ska börja välja, sedan mamma och sist ut blir pappa. Mitt val blir förmodligen den gamla klassikern Rappakalja. Jag är svinbra på att ljuga! Minns jag inte helt fel här så var pappa sämst även på det spelet. Han skrev typ att alla ord var en gammal vikingabåt. Det här blir roligt!

Nu ska jag gå ut och förbereda lite i stallet inför kvällens ridtur. Puss och kram!

Är det något som skapar ångest så är det att se hur alla kompisar tar sina körkort och plötsligt börjar köra bil. De verkar plötsligt så vuxna? Ena dagen så kommer de hem till mig med cykel och nästa så står de utanför med en bil. Sjukt! Jag vill också ta körkort, men eftersom mitt schema är så himla fullsmetat så har jag svårt att hitta en lucka. Jag har bara övningskört några gånger med pappa och han var inte speciellt imponerad av mina körkunskaper. Mamma vågar inte ens sätta sig i en bil tillsammans med mig, säger hon. Undra varför =)?

I förrgår så sa jag till mamma och pappa att jag vill ta körkort och de sa att de betalar för hela min utbildning. Pappa föreslog dessutom att jag skulle anmäla mig till en intensivkurs för att klara av det så snabbt som möjligt. Han har en kompis vars son genomförde en sådan och han fixade sitt körkort på typ en vecka – utan att ha kört någonting innan. Jag satt och kollade lite på olika hemsidor, läste på kring hur en intensivkurs fungerar och jag tyckte att det verkar vara en bra lösning. Det går ut på att jag först får köra upp och visa vad jag kan och att körskolläraren sedan gör ett schema baserat på mina kunskaper. Säg att jag kör två lektioner om dagen och att jag mellan dessa pluggar all teori… Då borde jag klara körkortet på max två veckor? Det låter ju assoft!

Jag anmälde mig till en intensivkurs i Stockholm, eftersom jag tror att jag lär mig köra bättre i en större stad än i en mindre. Det ska vara en utmaning också!

Vilken bil ska man välja då? Jag vill ha en snygg bil, gärna en som man kan ha nedcabbad under sommaren. Tänk att sitta och köra med vinden fladdrande i håret, ett par coola solbrillor på och bara njuta av livet. Synd att det är så dyrt bara. Jag får nog nöja mig med mamma och pappas gamla Audi ett tag…

Har förövrigt sett hur många bilder som helst från Beyonces konsert. Sjukt avundsjuk. Sluta lägg ut på Instagram nu! Jag fattar inte att jag inte köpte biljetter. Jaja, jag får nöja mig med att lyssna på Spotify…

Nu ska jag köra ett joggingpass och lite styrketräning här hemma. Såg några roliga övningar för mage på Nyhetsmorgon i morse som jag ska testa. Såg grymt jobbigt ut, men vill man vara fin så får man lida pin. Magrutor kommer inte av sig själv =)