Min bil har varit en trogen följeslagare i snart fyra år. Långt ifrån ny, långt ifrån flashig och långt ifrån en bil som folk vänder sig om efter på stan. Men, det har varit min bil – en bil som tagit mig från punkt A till punkt B på ett bekymmersfritt sätt. En bil som alltid funnits där och som alltid har levererat på ett prickfritt sätt. 

Det är också min första egna bil så visst finns det ett sentimentalt värde också. Alla små resor på egen hand, alla små utflykter till McDonalds, alla hämtningar av kompisar och all den frihet som bilen skänkt mig då jag satt mig bakom ratten. 

Sentimentalitet är emellertid ingenting som Bilprovningen tar särskilt mycket hänsyn till. För några veckor sedan var det dags för besiktning och den gick, milt uttryckt, sådär. Tvåorna stod som spö i backen och kostnaderna för att korrigera alla dessa skulle – efter en gedigen undersökning – bli väldigt höga. Detta fick mig att börja ge upp tanken på att min bil skulle fortsätta rulla längs vägarna. </p>

Jag kontaktade en bilskrot i Stockholm och åkte dit för att säga farväl till min gamle följeslagare. Pappa följde med som ett moraliskt stöd och som skjuts hem. Det behövde han inte. På denna bilskrot i Stockholm fanns nämligen reservdelar. En masse! Till billiga priser! 

 Bilen klarade besiktningen utan anmärkningar

De delar som jag tidigare kollat priserna på fanns vackert uppradade och redo att köpas – till ett bråkdel av priset på exempelvis Mekonomen. Jag tog en chansning, köpte de delar som fanns, köpte de som inte fanns på annat sätt och kontaktade en bilverkstad. Dessa kunde sedan utföra en lyckad operation och få min bil i ett gott skick igen. Något som det också finns bevis på. Detta i form av den nya besiktningen som – tada! – inte innehöll en endaste liten tvåa. Så. Himla. Skönt! 

Dags för en ny bil? 

Även om bilen klarade sig den här gången så inser ju jag att det kanske inte varar för evigt. Någon gång kommer sagan att vara all och bilen kommer att få besöka samma bilskrot i Stockholm. Detta har gjort att jag börjat spana aktivt efter en ny bil. 

Hur svårt är inte det? Vilken bil ska man välja? Jag har tyvärr inte någon obegränsad budget – annars hade en elbil varit det givna valet – och jag söker komfort och funktionalitet framför estetik. Bilen ska klara av lite hårda tag som livet på landet kräver med jämna mellanrum. Kom gärna med förslag! 

Fram till dess så fortsätter jag att köra omkring med min älskade gamla skruttis. Det var nära ögat, men vår resa tillsammans fortsätter ett tag till. Tack vare en bilskrot i Stockholm.

Jag har varit på en underbar möbelaffär inne i Stockholm. Jag hade kunnat köpa hela butiken men fick nöja mig med ett skrivbord.

Det var ett tag sen jag bloggade. Jag har haft en underbar sommar där jag varit ledig och bara haft det skönt. Jag och två kompisar åkte till södra Frankrike en vecka och hälsade på en annan kompis som har hus där. Helt magiskt. Men nu är jag hemma igen och ser faktiskt fram emot hösten. Jag kommer att några plugga strökurser i litteraturvetenskap och så kommer jag att jobba på hotellet så mycket jag vill, de behöver alltid folk.

Möbler måste få kosta

Men det jag mest ser fram emot är att få sitta här på mitt vindskontor och bara skriva. Allt är klart snart, det är bara detaljer kvar. Bland annat ett skrivbord, och det var därför jag och min styvmamma var inne i Stockholm och kollade i möbelaffärer i helgen. Det finns hur många möbelaffärer som helst inne i Stockholm, jag fattar inte ens varför folk åker till Ikea. Vilken stil man än gillar så hittar man alltid något man gillar, eller älskar. Visst, det kanske är billigare på Ikea, men måste allt handla om att spara pengar? Möbler köper man inte så ofta, då är det väl bättre att lägga ner lite kosing på något man verkligen älskar och som känns unikt. Tycker jag i alla fall.

Det perfekta skrivbordet

I Vasastan gick vi till en möbelaffär som har egen träverkstad på Gotland och där vårt matbord kommer ifrån. De gör fantastiska möbler och jag hade verkligen kunnat köpa hela affären. Men jag fastnade för ett litet skrivbord i massiv ek med en granitskiva. Det var det finaste jag sett. Min styvmamma tyckte det var lite för litet men jag tycker bara att det är perfekt. Förr i tiden kanske man var tvungen att ha ett stort skrivbord på ett kontor men allt jag behöver ha plats med är min Air och en kopp te. Jag tjatade lite och sen fick jag beställa det. Lyckan! Skrivbordet kommer att tillverkas på beställning och det tar ungefär åtta veckor att få det. Visst det kostade men det kommer att vara värt varenda öre. Vid det skrivbordet ska jag skriva min debutroman så sant jag heter Lina.

Jag kurar ihop mig på vinden

Förutom skrivbordet har jag hittat en jättefin bokhylla i en antikaffär och den står redan här på vinden. Jag har också kånkat upp en gammal läsfåtölj som stod i mitt rum och en fin golvlampa. Det är så mysigt här nu så att jag knappt vill lämna vinden och med skrivbordet på plats så kommer det här att vara en fulländad plats. Jag älskar hösten!

Här är möbelaffären där jag hittade skrivbordet: https://www.gad.se/

Här har det hänt grejer! Just nu kommer jag, nästan varje vecka faktiskt, med stormsteg närmare mitt egna kontor på vinden. Väggarna isolerade pappa redan i januari och i två veckor har jag och mamma nu grundat och tapetserat väggarna med snygga Morris-tapeter. Det ser otroligt mysigt ut!

Takfönstret är omkittat och nymålat och ser helt underbart ut. Allt som återstår nu är golvslipning, och idag hittade jag ett företag som erbjuder golvslipning i ”Stockholm med omnejd” och dit räknade de vår lilla by. Vilken tur!

Drömmarna kan vänta

Att stå här och titta ner mot sjön när skymningen faller gör mig så himla glad att jag bor där jag bor. Samtidigt blir jag lite ledsen när jag tänker på att jag antagligen inte kommer att bo här så många år till. Men tiden som är kvar kommer jag att tillbringa här uppe, det är ett som är säkert.

Jag har en massa skrivprojekt som jag vill komma igång med och det känns som att det är det som är min grej just nu. Visst, jag ska flytta till USA och jag har planer på att bli inredare. Jag tänker skaffa mig en grym utbildning, men vet ni vad? Jag känner inte att det är någon brådska. Just nu vill jag bara sitta här och skriva av mig mina tankar och kanske börja på något större, en roman eller något, jag vet inte.

Men vi bygger inte det här vindkontoret bara för min skull. När jag flyttar ut kommer mina föräldrar att ha det som kontor. Eftersom pappa har egen firma har han papper i hela huset och han kan aldrig hålla ordning på någonting. När jag flyttat kommer det att bli tyst som i graven, men han kommer i alla fall att ha en plats där han kan samla alla pärmar.

Grym golvslipning i Stockholm

Golvslipning är billigt i Stockholm, visste ni det? De slipar hela vindsgolvet, eller rättare sagt den delen som ligger i kontoret, 28 kvadratmeter, och det kommer bara att ta en dag, inklusive ytbehandling! Och för det betalar vi bara 2200:-, varav 400:- dessutom är reskostnad för att de ska ta sig hit och tillbaks till Stockholm. Golvslipning är ju en ROT-tjänst, så mycket av arbetskostnaden går bort.

Jag sökte bara efter golvslipning Stockholm så fick jag kontakt med en firma där jag pratade med en supertrevlig kille, som dessutom hade svar på alla mina frågor. Jag vet att man borde ringa runt och be om en massa offerter, men min magkänsla sa att det här blir kanon, så jag anlitade den firman direkt.

Snart är allt klart

Jag har bett om olja som ytbehandling, ren träolja. Det kommer att bli fantastiskt vackert och mjukt att gå på. Jag vet att det finns tåligare ytbehandlingar, som vax och lack, men vindsgolvet är så vackert, tjocka ekplankor som är lite ojämna, och jag vill att man verkligen ska se träet. Då är olja bäst, har pappa lärt mig.

De kommer hit från Stockholm nästa vecka och slipar och fixar. Efter det är det bara inredningen kvar. Jag kommer att ta upp mitt fina skrivbord, en bokhylla som mamma tagit från jobbet, och sen ska jag köpa en fin grön lampa och en snygg matta. Kanske ett par tjusiga gardiner. Det är nära nu!

Och här kan den som vill läsa mer om golvslipning: https://www.golvslipningstockholm.biz/

Usch, jag är ganska upprörd idag faktiskt. Jag pratade i telefon i går med min kompis Jossan inne i Stockholm. Hon växte upp här ute men flyttade in till stan med sina föräldrar och sin lillebror för rätt många år sen. Vi har ändå haft bra kontakt hela tiden och jag har hälsa på henne i stan ganska ofta. Det känns fortfarande som att hon är min bästa vän och jag tänker på henne nästan varje dag. Hennes familj också, för jag gillar dem väldigt mycket.

Men tyvärr har det inte gått så bra för Wille, Jossans lillebror. Han har alltid varit rätt bråkig och i Stockholm började han hänga med ett riktigt rövargäng som höll på med inbrott och dessutom drack och tog droger. Hans föräldrar försökte få honom att sluta umgås med gänget genom att förbjuda honom att gå ut, de satte honom i en annan skola men det blev bara värre. Han blev tagen av polisen några gånger för att ha haft knark och för några stölder. Han var bara en fjortis men ingen visste vad de skulle ta sig till, allra minst föräldrarna. Jag vet att deras mamma ringde till min styvmamma några gånger och var helt förtvivlad.

Wille omhändertogs enligt LVU

Till slut blev socialnämnden inkopplade och de beslöt sig för att Wille skulle omhändertas enligt LVU. De har tydligen rätt att omhänderta barn om det är så att de bedöms vara en fara för sig själva genom självdestruktivt beteende. Och det kan man ju säga att han var. Jag tror också att Jossan och familjen först kände sig rätt lättade över att han fick hjälp, även om hon såklart var ledsen över att han tvingades flytta. Föräldrarna var ändå så klart helt knäckta och när de fick veta att det kanske skulle dröja flera år tills de fick tillbaka Wille fick de nästan panik. De tog in en advokat som kunde LVU och socialrätt och som försökte hjälpa dem att överklaga och få hem honom, men efter en massa samtal med socialen och efter förhandlingarna i rätten insåg de väl att det var bäst för Wille att få vara på en plats långt från Stockholm där han kunde ”tänka om” eller vad de nu försöker få barnen att göra.

Kamp varje dag för att få hem honom

Sedan dess har Jossans föräldrar varit i ständig kontakt med socialnämnden. De har varit på möten för att fråga hur det går, de har, med hjälp av sin advokat, fått klaga i rätten för att socialtjänsten inte gör ordentliga uppföljningar var sjätte månad som de är tvungna att göra. I sommar har Wille bott i familjehem i två och ett halvt år. Han har slutat med drogerna och vill komma hem, men socialsekreterarna sa efter förra uppföljningen, som blev försenad, att de inte kan vara säkra på att Wille inte ska börja falla tillbaka i ”gamla hjulspår”.

Han bor i ett familjehem som ligger söderut längs med E4:an. De är snälla och Wille gillar dem, men han ringer hem nästan varje dag och vill komma hem. Det är som tortyr för alla inblandade. Till och med familjehemsföräldrarna säger att de tror att Wille skulle klara sig fint om han fick komma hem. Det har gått bra för honom i skolan och han har börjat lära sig programmera, han säger att han ska börja göra dataspel. Han skulle dessutom få börja en ny skola eftersom han går i gymnasiet nu.

Hoppas det ordnar sig nu

Om några veckor är det dags för uppföljning igen, så förhoppningsvis tar socialen ett beslut om att insatsen inte längre behövs. Jossans familj har fortfarande kontakt med sin advokat som hjälpte dem när beslutet om omhändertagande togs. Han säger att om inte Wille får komma hem så kommer de att överklaga och antagligen kommer de att få rätt. Men han borde fått komma hem för ett år sedan. Socialsekreterarna verkar inte lita på någon; inte på Wille, inte på hans familj och inte på familjehemsföräldrarna. Det är helt sjukt att de kan ha sån makt över en familjs liv. Och det är galet att man är tvungen att anlita en advokat för att få tillbaka sitt barn.

Förhoppningsvis ordnar sig allt till det bästa. Men jag är ledsen för Jossans och hennes familjs skull. Samtidigt inser jag hur otroligt lyckligt lottad jag är som får bo här med mina päron, Stella och hästarna. Även om jag längtar till Stockholm och vill flytta dit fattar jag ju att det är ganska bra för ett barn att få växa upp här ute i lugn och ro.

Okej, idag blev det lite deppigt men i morgon är en ny dag och jag ska in till stan och shoppa kläder.

Klart slut!

PS. Jossan och Wille är såklart inte deras riktiga namn, men det förstår ni ju! 😉

Är du på jakt efter ett nytt jobb? Förmodligen är det enklare att hitta ett nytt arbete i en större stad, men vilken kompetens man har är givetvis en avgörande faktor i det hela. Vissa industrier är större i vissa städer än andra. Till exempel är flygutbildningen något i Västerås som lockar arbetskraft från hela landet. Vidare finns normalt ett ganska stort behov av enkla tjänster i lite större städer, så som hemstädning eller barnpassning till exempel. Med den storlek som Västerås ändå har bör det inte vara alltför svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Har man inte relevant utbildning finns flertalet yrkesutbildningar i regionen som snabbt leder till jobb. Vad man bör jobba med är givetvis individuellt, och personliga egenskaper såväl som intresse och rådande arbetsmarknad är tre faktorer som spelar in. I den här texten talar vi om hur det är att börja arbeta med hemstädning i Västerås.

Många anlitar företag för hushållsnära tjänster

Tittar man på Skatteverkets siffror över användandet av rut-avdraget i Västerås ser det positivt ut. Sedan 2009 har antalet köpare, och summorna de köper för, ökat i en snabb takt. Den som vill jobba med hemstädning behöver oftast ingen utbildning, även om många gärna ser att man har erfarenhet från tidigare arbeten med lokalvård eller hemstädning. Läs gärna här för mer information.

Förmågor som är bra att ha

Att jobba med hemstädning är att jobba med service. Även om de boende i huset normalt är ute när du kommer och städar, kommer det säkerligen hända att ni träffar på varandra flera gånger. Vid sådana lägen är det bra att vara serviceinriktad och förstå vad kunden efterfrågar om några önskemål, förslag eller feedback förs fram.

Vidare är det bra att vara noggrann och kvalitetsinriktad. När du är ute på jobb hos en kund representerar du hela företaget. Om du inte sköter ditt jobb noggrant, är det företagets varumärke som får lida. Utöver att vara kvalitets- och serviceinriktad är det bra att ha en god samarbetsförmåga. När det gäller just hemstädning arbetar man ofta själv, men i något av de större husen i Västerås kan det hända att man arbetar två och två.

Konkurrens om jobben

Enligt Arbetsförmedlingen är konkurrensen om jobben liten. Åtminstone är den det i mellersta, södra och delar av norra Sverige. I Västerbottens, Norrbottens och Västernorrlands län är det dock relativt hård konkurrens om jobben. I Västerås kommun bedöms konkurrensen vara ”liten”. I närliggande områden som Sala, Norberg och Fagersta bedöms konkurrensen dock vara ”mycket liten”. Så kanske är det dit man ska söka sig om man inte hittar ett arbete centralt i Västerås.

Idag snöar det på många håll i Sverige. Ett riktigt stort nederbörd har tydligen dragit in från Atlanten och fört med sig både snö och regn, beroende på hur kallt eller varmt det är där det faller ner. Den blöta snön påminner mig om min mammas begravning som var mitt i smällkalla vintern. Det snöade stora snöflingor när vi gick med urnan som innehöll min mamma till minneslunden och ställde den där. Vi hade på ett lock på urnan och hade en liten minnesstund på platsen där. Mamma hade alltid velat att vi ska bränna henne till aska och lägga henne i en urna. Känns helt makabert när jag skriver detta. Samtidigt är det en del av livet. Alla ska vi ju dö någon gång, ingen (eller få vet när).

Inte trakasserier att få höra att man ska dö

Läste om en kvinna som fick veta att hon skulle dö. Det ringde på hennes telefon, en röst talade om för henne att hon var henne själv, fast från framtiden, och att hon skulle dö snart. Ganska så obehagligt och inte särskilt kul som skämt (vilket jag tror att det var). Den stackars kvinnan polisanmälde tilltaget, med följden att de lade ned hela anmälan: ”Det är inte trakasserier att tala om att man ska dö. Det ska vi alla göra, någon gång. Dessutom hände det bara en gång”, sade polismannen till Aftonbladet. Inte så kul för kvinnan men säkert ett roligt nyhetsstoff för journalisten som skrev om det. Själv hade jag tyckt att det verkligen skulle ha varit obehagligt om det hade hänt mig. Även om det är sant. Vi ska ju alla dö. Vi lever ju hela livet med den vetskapen. Alla ska dö. Någon gång.

Mycket juridiskt kring dödsfall

När mamma gick bort tog vi kontakt med en begravningsbyrå. De var vänliga och berättade om allt som krävs av förberedelser kring mammas begravning, och utredning kring hennes död. Inte så att någon misstänkte något brott, tvärtom. Hon dog en ”naturlig död”. Det som händer är att man måste göra en utredning så att hon inte har fått fler barn, till exempel, än det som vi, som är anhöriga till henne, känner till. Själv blev jag alldeles begeistrad över tanken att ha ett okänt syskon någonstans, men tyvärr dök det inte upp något okänt syskon.

Familjerätt tar hand om alla juridiska frågor om familjer

Jag fick också veta att det finns familjejurister som tar hand om allt som egentligen rör familjer och lagen, eller juridiska frågor. Tydligen finns det jurister för så gott som det mesta; familjerätt, arbetsrätt, invandrarrätt, miljörätt, avtalsrätt, arbetsrätt, brottmål, skatterätt och många fler. Vi hade tur som fick en duktig familjerättsadvokat som tog hand om dödsboet och alla andra juridiska frågor omkring det. Thank God för famljerättsadvokater! Läs detta för mer information www.familjerättstockholm.com

Det är sommar och tanken har slagit mig att göra hårborttagning med laser, det är väldigt tröttsamt att håret med korta mellanrum växer ut när jag rakat eller vaxat mig. Har kollat upp olika behandlingar. Det finns flera sätt att få bort oönskad hårväxt. Vill man hålla nere kostnaden är det bland annat vaxning, rakning och plockning som gäller. Men dessa sätt ger enbart ett kortvarigt resultat som jag och många andra också kan hålla med om. Håret kommer att växa ut igen och behandlingen måste återupprepas regelbundet. Detta inte sällan med en viss smärta.

De som vill satsa på mer permanent hårborttagning får istället söka sig till en klinik som erbjuder behandlingar inom detta område. Men även här finns flera alternativ. Detta oavsett om man vill ha hårborttagning med laser eller prioriterar någon annan behandling. I Stockholm finns flera skönhetssalonger som valt att nästan uteslutande erbjuda laserbehandlingar. Detta medan andra fortfarande erbjuder IPL eller andra lösningar. I och med att utbudet av salonger är så stort finns en fördel att gå till flera och jämföra vad som erbjuds. Sök upp tre till fem salonger i Stockholm och låt dem komma med förslag på vad för slags behandling som de anser passa bäst. Då får du både en tydligare bild av vad som finns samt en känsla för var du känner dig trygg när behandlingen ska utföras.

IPL med Cellox 20

Hårborttagning med laser är den behandlingsform som växer tydligast. Det syns när utbudet granskas hos ett flertal skönhetssalonger i Stockholm. Men även den nya IPL-metoden har fått viss uppmärksamhet. Den kallas för ”IPL Cellox 20” och är snabbare är klassisk IPL. En av de salonger som lyfter fram denna behandling för hårborttagning menar att den är snabbare att utföra en traditionell IPL. Resultatet anses även vara bättre. Ett alternativ alltså till de som inte vill genomföra hårborttagning med laser.

Gentle Lase / Diod laser

Gentle Lase är en metod för hårborttagning med laser som allt fler salonger i Stockholm erbjuder. En fördel mot IPL är att effekten anses vara bättre. Detta genom att Gentle Lase arbetar med en pulslängd som har optimerats för att få bort hårväxt så tydligt som möjligt.

Det finns även andra laserbehandlingar för hårborttagning och dessa fungerar på liknande sätt. Laserenergin blir till värme och bränner därmed hårsäcken vilket gör att håret inte växer upp. Detta kan ske utan att brännmärken uppstår på huden.

Många uppskattar laserbehandlingen utifrån att den är mindre smärtsam än IPL. Det kan svida när behandling genomförs men det ska inte göra ont. Upplever man ändå att det smärtar (framförallt på mer ömma områden) kan emblaplåster användas för att uppnå en viss bedövning.

Hej alla glada läsare!

Förra veckan tog jag mig tiden att städa stallet riktigt ordentligt. Jag såg att det verkligen var på tiden för en storstädning så här efter att solen lyst in som allra starkast. Jag såg hur smutsigt och dammigt det var så därför gick en heldag åt. Det blev verkligen en stor skillnad och jag tror både hästarna som jag kommer må mycket bättre utav det. Det är perfekt att städa stallet så här års med tanke på att hästarna är ute på bete och då får man helt enkelt passa på att tvätta stallet, reparera det som måste repareras, måla och piffa till. Ordning och reda kommer skapa trivsel hos mina hästar och inte minst bättre säkerhet.

Jag och pappa har ett litet stallprojekt på gång nu i sommartid när vi båda är lite mer lediga. Imorgon ska pappa nämligen börja lägga om taket på stallet, men eftersom han inte har jätte lång erfarenhet i takläggning har han tagit hjälp av en kille som jobbar för en takläggarfirma. Stallet är rätt gammalt och det är verkligen på tiden för en takomläggning.

Jag ska också inreda lite nytt i stallet. Jag har tänkt mig en gammaldags stallampa som jag verkligen gillar. Den kommer ge en fin atmosfär till stallet. Vi har också en trapp upp till loftet i stallet och tänkte därför också utnyttja utrymmet till en enkel torkställning för benlindor och benskydd. Jag och pappa kommer fästa en rundstav i själva trappan och sen måla den i samma färg som trappan. Det blir även nytt inköp av trådbackar för att få ännu mer ordning och reda i stallet. Det kommer göra att utrustningen inte möglar om den skulle få ligga lite längre och tillåter helt enkelt luft att cirkulera. De går oftast att köpa i trådbackar i de flesta inredningsvaruhus eller byggvaruhus.

Sist men inte minst kommer vi piffa till stallet med nya tapeter på väggen i sadelkammaren. Tapeterna har jag inte hunnit bestämma mig för ännu, men det lutar sig mot en en ljusbrun/beige nyans med mörkbruna mönster på. Det kommer smälta in bra med resterande färger vi har i stallet. Det ska bli spännande att se resultatet efter att vi fixat och piffat till stallet. Det är verkligen så roligt att få pyssla och inreda om i stallet nu på sommaren!

Det är inte långt kvar nu tills jag ska köra upp och jag känner hur nervositeten börjar krypa fram. Jag kommer ju från en mindre by ute på landet och har för mesta dels övningskört i krokarna här, men självklart också mer innerstan i Stockholm med tanke på att uppkörningen kommer att ske där. Min dröm är ju att skaffa en bostad mer centralt i Stockholm i framtiden och då känns det oerhört skönt att ha körkortet i handen så att jag smidigt kan ta mig från landet till mitt nya hem titt som tätt. Halkbanan ska jag göra nästa vecka, men är den verkligen så onödig som många andra säger att den är?

Ser man till alla de moment som måste genomföras innan man äntligen får sitt körkort i handen så pekar många på att ett av dem är direkt onödigt: halkbana. Det vill säga, en elev i Stockholm betalar en ganska ansenlig summa pengar för att genomföra en utbildning på en halkbana och löper heller ingen risk att bli underkänd. Halkbana är en del av en utbildning och är inget prov i samma bemärkelse som uppkörning och teori; men den ingår, den måste genomföras och på samma sätt som den så kallade riskettan så är halkbana ett obligatorisk moment.

Onödigt? Inte alls – tvärtom enligt mitt tycke! En halkbana är en absolut nödvändighet och det många missar är att man faktiskt kan bli underkänd – det händer inte ofta; men om en elev i Stockholm kommer och visar sig ha så ringa kunskaper kring bilkörning eller där han inte tar utbildning på allvar – ja, då kan han också tvingas göra om sin halkbanekörning. Det är också av en anledningen som man brukar rekommendera halkbana i slutet av utbildningen och detta för att vi elever ska kunna ha skaffat oss tillräckligt med kunskaper för att klara de utmaningar som testet består av.

För att förstå vikten av halkbanan och nödvändigheten kring denna utbildning så måste vi se till vårt svenska klimat. Det är inte ovanligt med snö, det är inte ovanligt med isiga vägar och det är inte ovanligt med underkylt regn. Hur ska man kunna hantera en sådan situation om man aldrig suttit bakom ratten i ett liknande läge?

Utbildning på halkbana kan rädda liv

Kort och gott; på samma sätt som det är nödvändigt att lära sig om andra risker i trafiken samt hur exempelvis droger, trötthet och alkohol påverkar så måste vi också få en känsla av hur en bil – och hur man själv! – reagerar på ett halt underlag. Det kan vara skillnaden mellan liv och död och därför så ska man inte se halkbana som en kostnad – jag tycker man ska se detta moment som en nödvändig investering i sitt framtida liv.

En iskall dag i Stockholm, snö överallt, ett övergångsställe och en person som plötsligt stiger ut i vägen. Hur agerar du? Efter en halkbana så har man större chans att rädda både sitt egna och den andre personens  liv.