Jag har äntligen fått ett jobb. Jobb som i extraknäck och extraknäck som i extrapengar – något som verkligen behövs. Den här frågan har delat min bekantskapskrets i två läger. Ena sidan vill – som jag – jobba och få in lite extrapengar; den andra sidan tycker att pappas plånbok är stor nog för alla i familjen.

Jag tycker att man ska jobba och tjäna egna pengar. Det ger väldigt mycket även utöver att man har råd att gå ut och äta, köpa kläder och betala för konserter och annat själv. Dels så förstår jag nu hur stressigt det kan vara att arbeta, dels så får jag ett nytt kontaktnät och dels så får jag också ta mycket ansvar. Ansvar som känns väldigt inspirerande och väldig, väldigt roligt att bli betrodd med.

Att någon tror på mig känns jäkligt roligt och väldigt utmanande. Jag kan redan nu – en månad in i jobbet – känna att jag vuxit som människa. Vad jag gör? Jag jobbar i receptionen på ett hotell.

En mobil växel underlättar

Jag trodde att det skulle vara ett väldigt statiskt jobb. Stå bakom disken, le, lämna över nycklar, checka in- och checka ut. Så är det inte riktigt; faktum är att man är väldigt mycket i rörelse och hela tiden kommunicerar med någon – en kund eller exempelvis en kollega. Hotellet har precis bytt telefonväxel och det har tydligen möjliggjort en bredare och bättre kommunikation.

Jag använder bara min egen mobil och med den så kopplar jag upp mig på ett Wi-fi och kan genom det ringa, ta emot samtal, vidarekoppla en kund som har speciella frågor – kanske till en vaktmästare – och jag kan själv också bli kopplad av en kollega som behöver hjälp med något från receptionen. Det roliga är att vår chef befinner sig i Thailand, men att han trots det kan koppla upp sig till denna mobila växel och delta vid exempelvis morgonmöten och annat – via video dessutom. Coolt.

Nu vet jag ju inte hur det fungerade med den gamla telefonväxel som fanns så jag kan inte jämföra. Men, jag har svårt att tänka mig en bättre lösning än denna. Fler företag borde investera i en mobil växel – det tror jag skulle öka deras omsättning, ge mer flexibilitet och ett betydligt bättre kundmottagande.

Varför jobbar inte fler ungdomar?

Är vi för lata, eller vad är det frågan om? Vi som är födda på 2000-talet brukar ofta beskrivas som slöa, lata och bortskämda. Jag kan vara beredd att hålla med, till viss del. Ser man till den andra sidan av bekantskapskretsen så finns det många som fått erbjudande om jobb, men som valt att tacka nej. “ Vem vill steka hamburgare på kvällarna. Orka stå på en bensinmack. Städa – jag??? “.

Jag har faktiskt också fått frågan om jag vet någon kompis som vill börja. Men, jag vågar inte rekommendera någon som jag vet kanske skulle sluta efter någon dag och därmed sätta mig på pottkanten. Det är ju roligt att jobba ju. Varför kan inte några av mina kompisar förstå det; vi är ju snart vuxna och snart måste vi börja arbeta, tjäna pengar och betala vår egen hyra. Ingen vill väl bo kvar hos mamma och pappa hela livet?