Pappa har anlitat en SEO-byrå

Äntligen har gubben vaknat. Pappa driver ett företag som går ganska bra – men som definitivt gått bättre. Det är inte så att svälten står för dörren och vi klarar oss mer än väl, men faktum är att han inte får kunder i samma omfattning som förr. Jag har försökt förklara detta för honom, men har fram tills nu inte velat förstå.

I söndags fick vi tidningen och vi satt och åt frukost då jag la märke till pappas vanliga annons. Han har annonserat i säkert tio år, nästan samma annons – några få modifikationer bara – och på samma plats. Det har gett sina kunder – helt säkert.

Men, jag frågade pappa i söndags hur mycket han betalade för den annonsplatsen och fick direkt hicka då jag fick veta svaret. Jag fortsatte att fråga hur mycket han trodde att den genererade och fick ett väldigt svävande svar.

“Alla läser väl tidningen och någon av alla dessa behöver säkert mina tjänster – ett par stycken varje vecka kanske”? Jag sa att hans svar rimmade illa med tanke på hur många uppdrag han brukar få.

Min uppskattning skulle vara att han kanske få en- eller två kunder varje månad. Naturligtvis blev han irriterad och bad mig komma med en bättre idé. Något som jag också kunde göra. Jag tog fram telefonen och skrev en hans bransch och den ort vi bor i sökfältet på Google.

Min pappas hemsida (som dessutom är riktigt, riktigt ful) dök upp först på femte sidan. De som låg först, de visste pappa väl vilka de var. Och, det gjorde honom mer än förbannad: “ Va, de där soporna. De kan ju ingenting. Hur kan de komma före mig och få kunder “?

Jag fick förklara dels att alla söker på Google nu. Frågar du en person i min ålder om denne läser tidningen så kommer den att svara att det sker väldigt sällan. Frågar du hur ofta personen i fråga googlar efter tjänster och produkter på nätet så kommer denne att svara flera gånger om dagen.

Troligt är därför, förklarade jag för pappa, att du kommer att få mer nytta av att anlita en SEO-byrå som hjälper dig att ranka högre på Google än på att lägga denna hiskeliga summa på annonsering. Tro det eller ej, men han höll med. Jag fick förklara – med breda penseldrag – hur en SEO-byrå jobbar och vad sökmotoroptimering innebär.

Han tyckte det lät intressant och redan under måndagen hade han sagt upp sin stående annons och kontaktat några företag inom SEO. På tisdagen träffade han ett företag som han kände för – ett företag med sin bas i Stockholm – och skrev på ett avtal på ett år. Så fort kan det gå.

De ska hjälpa honom att ranka på tre stycken sökord

Den SEO-byrå som pappa anlitat hade gjort sin läxa. De hade sammanställt en analys av branschen – pappa är snickare och har ett företag med en rörmokare och en elektriker anställda – och sett hur många sökningar som dagligen sker i vår ort. Pappa fick förslag om att även synas i grannstaden och under sökord som Snickare, Badrumsrenovering (tack vare den stora kompetensen) och köksrenovering. Uppdrag som pappas företag är experter på.

Denna Seo-byrå ska först och främst se till att göra om pappas hemsida och anpassa denna efter Googles algoritmer – så att den verkligen syns och blir relevant för de som söker. Steg nummer två är att hålla sidan uppdaterad genom en blogg – full av byggtips och värdefulla råd. De administrerar allting och pappa kan i lugn och ro fokusera på att ta hand om alla kunder som denna tjänst – förhoppningsvis – kommer att ge honom.

Det här blir spännande, sedan i onsdags har han redan klättrat två placeringar och då har man knappt ens börjat jobba. Vad som helst är bättre än att bränna pengarna på annonser och reklam i TV (som dessutom är extremt pinsam).

Det här inlägget var postat i Vardag.

Det blev rätt snyggt med markiser

Det har varit en firma här från Stockholm och satt upp markiser. Det var pappa som plötsligt blev helt besatt av idén på att ha markiser ovanför varenda fönster på södra fasaden. Det skulle nämligen bli supersnyggt och dessutom ta bort mycket av värmen. Grejen är att vårt vardagsrum och alla sovrummen vetter mot söder, så det blir som en bastu i dem varma sommardagar. Även om man drar ner persiennerna så kommer ju ändå värmen in. Grejen med markiser enligt pappa är att de hindrar värmen från att komma in i huset. Eftersom vi litar på pappa stödde vi honom i detta projekt, även om jag hyste mina misstankar om att det skulle bli rätt fult med stora tygstycken hängande ut över alla fönster. Dessutom blev jag ganska sur över att det här projektet skulle gå före vindsrenoveringen, som kommer att göra att jag får ett eget kontor däruppe. Nu var det plötsligt tveksamt om det skulle bli klart innan sommaren 🙁

Men jag och min styvmamma fick i alla fall välja färg på tyget, vilket var rätt kul. På tillverkarens hemsida kunde man lägga in en bild på sin fasad och se hur det skulle bli med olika färg på markiserna. Vi valde en ganska lugn grön färg som passade superbra mot vår fasad och jag måste säga att vi gjorde ett bra val nu när jag kan se resultatet i verkligheten.

Pappa fick ändra sina planer

Sämre gick det för pappa, i alla fall till att börja med. Han skulle mäta upp var markiserna skulle sitta och det var tydligen extremt svårt. Han mätte och räknade men verkade aldrig bli klar. Det är tydligen supernoga med mätningen också, annars kan det bli helt knas med monteringen sen. Pappa tänkte från början att han skulle fixa monteringen med hjälp av vår granne Bengt, som är ganska händig. Bengt verkade dock inte ha någon vidare koll på markiser, så han skulle antagligen inte bli till mycket hjälp insåg pappa. När han hade räknat fel för för artonde gången gav han upp och ringde återförsäljaren, som berättade att de kunde hjälpa honom att mäta och sköta monteringen. Det skulle inte ens bli mycket dyrare. Pappa slappnade av och lugnet lägrade sig över huset.

Maniska montörer

Tills igår när våra nya markiser anlände från Stockholm, tillsammans med tre montörer som satte igång direkt. Hela dagen höll de på och borrade och fixade. De hade dessutom Mix Megapol på högsta volym, så efter några timmar fick jag nog och tog en lång promenad med Stella. När jag kom tillbaka var de nästan klara och jag såg på håll att det faktiskt skulle bli riktigt snyggt. Pappa strålade som en sol där han stod i trädgården och beundrade resultatet av sitt initiativ. Markiser, vilken grej, verkade han tänka. Och visst, även om jag har svårt att vara lika exalterad så kan jag hålla med om att huset ser lite mer elegant ut. Sen tittade jag upp mot vindsfönstret och såg att två av montörerna höll på att fästa en markis på vindsfönstret. Då kom jag att tänka på mitt kontor och blev på riktigt gott humör.

Allt ordnar sig

Idag är det galet varmt för att vara maj och jag sitter på mitt rum och äter yoghurt. Jag var ute i vardagsrummet nyss och pappa stod där och njöt av hur svalt det var med de nya markiserna. Jag gratulerade honom och lyckades också utverka ett löfte om att vi skulle boka tid för vindsrenoveringen i veckan. Framtiden ser ljus ut för undertecknad!

Det här inlägget var postat i Vardag.

Jag ska bygga ett kontor på vinden!

Jag har äntligen bestämt mig för (och lyckats övertala pappa) att jag ska sätta upp väggar på vinden och inreda ett kontor där. Jag tänker bli seriös med skrivandet och att ha ett ställe där jag kan sitta och tänka i lugn och ro ska bli grymt skönt. Det finns ett takfönster också så jag kommer att ha värsta utsikten ner mot sjön, och jag tänker mig ett sånt där stort gammaldags skrivbord i typ ek, massa bokhyllor med fina böcker, tavlor på väggarna..

Järnkoll på snickare

Pappa säger att det antagligen räcker med att sätta upp två väggar som man fäster i tak och golv och kanske lägga parkettgolv inne i rummet. Vi kommer att anlita en snickare och jag har redan valt ut några snickare i Stockholm som verkar bra och som även tar jobb ända här ute. Pappa ska hjälpa mig att begära in offerter eller vad det heter, sen är det bara att välja den billigaste! Jag ska be att snickaren ljudisolerar väggarna ordentligt också, jag vill verkligen att det här ska bli min lilla lugna oas. Ska det låta här inne ska det vara jag som låter. Tänker ha typ en sonos också för att kunna lyssna på musik.

Min oas

Det här kommer bli nästan som att flytta hemifrån. Det ska bli min egna plats i huset. Visst, jag har ju mitt rum men det ligger jättenära mina syskons och de springer in hit hela tiden, känns som en inte har något privatliv allas. Jag ska sätta lås på kontoret, jag kommer att kunna leve mitt helt hemliga liv däruppe, moaahhahha. Närå, men skönt ska det bli.

Snygga tapeter

Min styvmamma har sagt att hon ska hjälpa mig tapetsera. Jag har kollat på några tapeter och det finns verkligen sjukt snygga mönster. Josef Frank heter en gubbe som gjort massa gamla fina tapeter, de ser verkligen ut att passa i ett gammaldags kontor. Det är den stilen jag vill ha, engelskt och uråldrigt. Min styvmamma har även visat mig några grymt snygga lampetter, alltså vägglampor, som jag kan få.

Det blir inte gratis…

Det som behöver göras rent konkret förutom att sätta upp väggar och lägga golv är att dra upp el och rör till ett element. Det är rätt mycket jobb så det kommer att kosta en del, men jag hoppas att snickaren känner folk som kan göra det lite billigare. Det finns ett avdrag som heter ROT som man alltid kan dra av när man hyr in hantverkare som gör att det blir billigare. Jaja, det blir pappa eller min styvmamma som kommer att stå på fakturan så det blir de som får göra avdraget.

Skrivarlya i Stockholm

Om, eller rättare sagt när, jag flyttar till Stockholm, lär jag ju inte ha plats med ett kontor i lägenheten. Eller så blir hela lägenheten mitt kontor, haha. Fast jag har hört att man ganska billigt kan hyra in sig i lokaler där det sitter fler och jobbar. Undrar hur det skulle vara att sitta och skriva i en sån miljö, skulle ju vara sjukt svårt att koncentrera sig. Men man kanske vänjer sig.

Jaja, nu ska jag och pappa skriva till några snickare och begära in offerter. Har jag tur kan de börja jobba redan om några veckor, i så fall har jag kanske mitt kontor innan sommaren. Fatta att sitta och skriva medan gräset blir grönare och träden slår ut. Livin the dream!

Det här inlägget var postat i Vardag.

Jag lägger mig på operationsbordet

Jag måste gå till tandläkaren. Jag fick en golfklubba i munnen när jag var 14. Det var jag och min lillebror som provade pappas golfklubbor. Det var sommar och vi var ute med pappa på golfbanan. Mamma var inte med, jag minns inte längre varför. Jag och min lillebror bara hängde med pappa. Vi ville så gärna lära oss hur man spelar golf. Vi stod vid en utslagsplan där man slår ut bollarna, och tränar på svingen. Jag minns att jag stod och måttade hur jag skulle slå golfklubban när jag fick världens käftsmäll. Det var min lillebror som hade stått bakom mig och slängt med golfklubban (han menade att han inte slängde med den) och slot till mig, rakt över munnen.

Min lillebror lyckades träffa mig över munnen

Hade han måttat lite högre upp hade han slagit av mig näsan. Som tur var gjorde han inte det, men jag förlorade två av mina framtänder. Jag fick en lagning av tänderna som inte var särskilt bra. Nu när jag är vuxen ska jag få två riktiga titantänder. Jag tor att det kommer att göra sjukt ont, så min tandläkare har lovat mig att jag ska få alla sorts bedövningar som jag bara kan komma att behöva för att jag inte ska känna vad det är de gör med mina tänder. Min bonusmamma säger att det kommer att bli bra. Pappa verkar som att han inte bryr sig, ännu mindre min lillebror, som verkligen borde bry sig lite, det var ju ändå han som gjorde det. Det är mina tänder det handlar om, och mitt liv.

Jag ska opereras i munnen

Min tandläkare har försökt förklara det för mig. Som jag har förstått ska jag få två framtänder som ska sitta istället för dem som jag tappade när min lillebror slog mig med golfklubban. Det är en operation som kommer att ta hela dagen. Den ena ska vi göra en hel dag. Sedan ska vi vänta en månad och sedan operor den andra. Jag kommer att vara sjukskriven en hel månad, eftersom jag inte vill visa mig ute bland folk.

Jag ska åka in till en tandläkare som min bonusmamma känner och som jobbar i Solna. Jag kommer att köra in, eftersom jag vägrar sätta mig på en  pendel fullt med människor som kan se hur jag ser ut i munnen. Tur att jag kan vara sjukskriven en månad. Får se om jag behöver längre sjukskrivning.

Förändringar som inte syns ska tydligen ha bygglov

I år har min bonusmamma och pappa bestämt sig för att göra slag i saken och bygga ut vårt hus. När det är smällkallt där ute vill man ju inte vara ute, inte heller när det regnar. I flera år har mammsen och pappsen funderat på att bygga ut och göra det större på baksidan, mot trädgården.

Alla i familjen har lite löst suttit och ritat hur det skulle kunna vara, men hittills har alla varit oeniga om hur det ska gå till och vart utbyggnaden i så fall ska vara. Pappa vill ha det, plus ett garage, men min bonusmamma har sagt att det inte skulle bli snyggt med en utbyggnad bara åt ena hållet. Hela huset skulle bli asymmetriskt. Ingången är ju i mitten av huset, med pelare vid ingången. Det är centrum av huset, om det nu heter så. Skulle vi ha byggt en utbyggnad, bara på ena sidan hade den sidan blivit längre åt vänster. Inte snyggt.

Jag vann

Till sist gick pappa med på att bygga ut huset mot trädgården i stället, vilket jag tycker som min bonusmamma, att det är det enda rätta. Så nu ska vi sätta igång. Om det nu går, för nu har alla blivit osams igen. Pappa, och mina syskon tror inte man behöver bygglov mot trädgården. ”Vem ser vad vi har gjort på baksidan av huset?”, menar han. Min bonusmamma menar att också om en utbyggnad syns eller inte, måste man alltid ha bygglov oavsett hur man gör eller var på huset man gör utbyggnaden. Så vi har slagit vad om det. Min bonusmamma tog kontakt med ett företag som lovade hjälpa oss med bygglovet och frågade om det behövdes. Tydligen behövs alla utbyggnader och förändringar på huset ett bygglov. Yes! Jag och min bonusmamma hade rätt. Så nu ska de ordna alla papper på att vi får bygglovet innan sommaren när vi har tänkt bygga ut.

Nu gäller det att hitta rätt hantverkare

Det kommer att bli så snyggt om vi bara hittar någon som klarar av utbyggnaden. Vi har nämligen planerat att bygga med stora dubbla dörrar, så att vi kan öppna dem på sommaren och får som ett jättestort uterum som är mot trädgården. Då kan vi ställa ett stort matbord och stolar och ”nästan” sitta i trädgården. Vi bygger samtidigt en altan som tar vid där huset slutar och får ett jättestort utrymme där vi kan ha fester. Tydligen ska vi ställa ett pingisbord där, och kanske, kanske ett biljardbord också, om det finns plats för det. Vet inte hur stora sådana biljardbord är. Nu får vi hålla tummar och tår för att vi får det där bygglovet.

Det här inlägget var postat i Vardag.

Äntligen fler uttag i huset

Det har under en period pågått ett tyst krig i vårt hus. Ett krig som skett utan några utbrott – men som varit ytterst irriterande och krävande för samtliga inblandade. Kriget har varit av en mer teknologisk sort och handlat om laddare till mobiltelefoner och surfplattor. I synnerhet känner jag att det är ett krig mot mig där både mamma och pappa gaddat ihop sig, samlat sina styrkor och aktivt attackerat mig.

En filmisk scen: Jag kommer ner från mitt rum under morgonen, jag äter frukost i lugn och ro och ska precis börja göra mig redo för skolan. Först så ska jag dock ta min padda som ligger vid mikrovågsugnen där den laddats över natten. Då jag greppar paddan så känner jag inget motstånd; sladden sitter nämligen inte i – den sitter instucken i min mammas mobiltelefon istället.

“ Du hade så mycket batteri så jag passade på att ladda telefonen lite “

Tittar man på batteriet så ser man 37 %. Ser man på mammas telefon så står det alltid 100%. Rättvist? Inte särskilt. Undantag? Nej, i stort sett en daglig företeelse. Irriterande? Fruktansvärt!

Visst, jag har väl till och från även jag stulit laddare och uttag från mina föräldrar på samma sätt. Men, det är enbart för att mina behov är större. Varför ska mamma hela tiden ha hundra procents batteri på sin telefon? det enda hon gör är ju typ att spela Wordfeud.

“ En elektriker åkte från Stockholm och installerade nya uttag i köket, i vardagsrummet och i hallen. Nu borde det vara vapenvila ett bra tag framöver. Vi har hur många uttag som helst “

Det hela kulminerade i förra veckan då det hittills tysta kriget exploderade och blev väldigt ljudligt. Jag satt på första parkett och det var således mina föräldrar som rök ihop. Mamma hade som vanligt smugit åt sig laddaren genom att ta bort pappas telefon – en telefon som han tydligen var i stor behov av under dagen. Utan att återge alla svordomar här så kan jag säga att lösningen – själva vapenvilan – löstes genom ett samtal till en elektriker.

Samme elektriker utförde ett eltest på huset

Pappa fick, helt enkelt, nog och ringde en elektriker som kunde åka från Stockholm och agera diplomat genom att installera fler uttag i både köket, hallen och i vardagsrummet. Nu har vi fler uttag än vad vi har väggar. Nästan.

En bra sak med denne elektriker var att han även passade på att göra ett eltest av vårt hus. Det visade sig att vi – precis som jag alltid misstänkt – har sämre kapacitet än vad vi borde ha. Äldre hus har tydligen ofta det problemet.

Vi ska dock vänta till sommaren innan vi låter samme elektriker från Stockholm göra en uppgradering. Inte undra på att det alltid står 37 % på paddan.

Det här inlägget var postat i Vardag.

Gamla Ekis ryker inom kort

Då vi köpte huset var jag fortfarande ett litet barn och i och med att jag växt upp i Stockholm så blev det en stor omställning. Jag grät mycket under den här tiden och det var faktiskt väldigt tufft till en början. Från storstad till – ja, ingenting. Så kändes det. Borta var alla bilar, all trafik, alla människor och alla kompisar. Det blev naturligtvis väldigt mycket bättre då vi skaffade hästarna och det blev extremt mycket bättre då jag började skolan och fick nya kompisar.

Vårt hus blev även den självklara mötesplatsen för alla barn i området. Vår tomt är stor och det fanns mycket att leka med. Kurragömma var ett stående inslag som varvades med några spontana fotbollsmatcher. Pappa var – och är! – dessutom väldigt barnslig av sig och han tyckte att det var väldigt roligt att hjälpa oss ungar med lekarna. Bland annat så byggde han en stor koja i ett träd som står mitt på vår gård. En koja där man kunde sitta fem-sex barn, berätta spökhistorier, läsa serietidningar och bara hänga. Den där kojan var under många år min tillflyktsort och jag klättrade ofta upp i den hellre än att gå upp på mitt rum då jag var ledsen eller behövde vara ifred.

Men, nu ska kojan rivas och faktum är att hela trädet ska kapas ner. Det är nämligen alldeles ruttet och det finns ingen räddning. Jag trodde först att det hela handlade om att trädet skymmer solen för vår nya badtunna och att pappa bara vill kapa det av egoistiska skäl. Men, han hade en trädfällare här som kollade och det verkar som att vi borde gjort det här för längesedan. Trädet var tydligen i så dåligt skick att typ en vindpust skulle kunnat få det att falla. Farligt, med tanke på att vårt hus inte står alltför långt bort och att Stella hela tiden brukar springa runt och leka i närheten av trädet. Nåja, det känns väldigt sorgligt att trädet och kojan ska bort. Det har ändå varit en väldigt stor del av barndomen och det känns så definitivt att bara kapa det. Jag kan dessutom inte sluta att tänka på Sagan om Ringen där träden går omkring och pratar och har känslor… Äsch. Det blir bäst så här (jag får bygga en koja på rummet istället) och det är lika bra att kapa ner gamla Ekis. Trädfällaren kommer på måndag.

I övrigt så har vi ett gigantiskt prov i övermorgon som jag måste plugga på. I engelska av alla ämnen. WTF! J. Det kommer att gå bra, så många tv-serier som jag följer så borde det inte vara någon fara. Har ni tänkt på det förresten? Jäklar vad mycket bättre vi unga är på engelska jämfört med våra föräldrar. Senast vi var utomlands så fick jag sköta allt snack. Pappa kunde knappt beställa från restaurangerna: ” Öhum, käänn Aj hav tee pizza pliiis. Sääänks ”. Gud, vad jag skämdes. Så himla pinsamt.

Nu är det dags att plugga glosor! Ciao!

Det här inlägget var postat i Vardag.

Dags att snygga till mitt rum

Mönstrat golv i fina färger

Som om vi inte har haft nog att fixa med i stallet och i övriga delar av huset så har jag nu börjat tröttna rejält på mitt gamla slitna sovrum. Jag har definitivt vuxit ifrån fototapeten på väggen som jag själv satte upp för 5 år sedan (är man händig så är man!) och golvet ser för gräsligt ut.

Stellas klor har satt sina spår om man säger så och Grynet klampade faktiskt in en morgon och nosade på mig haha. Ni kan tänka er hur förvånad jag blev när ena hästen helt plötsligt stod i sovrummet!

Hur som helst, golvet ser för gräsligt ut och jag gillar inte utseendet alls längre. Visst är det snyggt med trägolv, eller ja, laminat som i mitt fall, men bara när det är nytt och inte har repor. Färgen känns väldigt tråkig också. Det behövs något nytt!

Jag har fått upp ögonen för några olika snygga golvmattor som jag tror skulle passa bra. Inte några luddiga heltäckningsmattor förstås. Det skulle inte funka med tanke på antalet djur vi har här i hemmet. Nej jag menar en slitstark matta som går lätt att städa och som har ett snyggt mönster.

Jag måste självklart tänka till lite när jag väljer färgen. Det bästa är ju om den har lite olika nyanser som passar bra ihop med diverse neutrala toner. Då kan jag ändra på väggfärgen då och då utan att jag behöver fundera på att byta ut golvet. Samtidigt vill jag inte att golvet ska bli tråkigt utan jag vill ha något som sticker ut lite.

Jag älskar den typ av golvmönster som ni kan se på bilden ovan, men de finns oftast bara som kakel. Och kakelgolv är ju inte särskilt mysigt i ett sovrum. Men jag tror nog att jag kan hitta något som ser liknande ut.

En tjej jag träffade på tävling förra året tipsade mig om att kolla med mattläggarestockholm.nu då de hade lagt golv hemma hos henne. Hon var jättenöjd och sa att de var väldigt trevliga och gav henne råd om passande material och vilka olika färger och mönster som finns hos olika golvleverantörer. Så jag ska nog ta och göra det nästa vecka tror jag. Ska ta och prata med pappa först bara för han nämnde något om att det skulle vara bra att uppdatera mattan i hallen också. Jag skulle gissa att vi kan få ett bättre pris eller åtminstone slipper framkörningskostnaden för ena jobbet om vi beställer två golvjobb samtidigt.

Sovrumsgolvet får jag betala själv den här gången. Lite surt förstås, men inte mer än rätt nu när jag är över 18 och tjänar en del pengar själv på mitt extrajobb. Men jag kanske kan tjata mig till ett litet bidrag från föräldrarna i alla fall om jag hjälper till med lite annat här hemma. Vi får se.

Det här inlägget var postat i Vardag.

Pappa hade sönder en ruta i stallet

Trasig ruta i stallet

Pappa var med mig ut i stallet igår och hjälpte till att mocka. Han har inte direkt världens bästa koordinationsförmåga… Jag frågade honom något och han vände sig om hastigt med grepen i högsta hugg, utan att se sig för. Pang sa det så var en av rutorna i Jets box trasig. Och det lyckades han med trots att det sitter galler framför… Vet verkligen inte hur det gick till.

Glassplitter ramlade förstås in på golvet också, så vi fick tömma hela boxen på spån för att vara säkra på att det inte skulle ligga kvar någon liten skärva som Jet riskerade att få fast i hoven eller skära sig på benen. Inte jättekul jobb direkt, men hellre det än att Jet blir skadad.

Därefter försökte han hitta ett glasmästeri via mobilen och ringde ett direkt. Vi hade en himla tur att de hade jour för annars hade vi fått vänta till efter helgen med att få fönstret lagat. Inte direkt kul nu när det är vinter. Inte för att hästarna lider av att vara ute i kylan, men att stå i drag mår de inte bra av. Och jag ville helst slippa klättra upp från utsidan för att nita fast en filt eller liknande på fasaden.

Tur i oturen helt enkelt för glasmästaren hade tid att komma över direkt. Han frågade bara efter måtten till rutan, skar till glaset och kom över för att montera det. Tur att det inte var någon krånglig ruta utan bara en enkel bit.

Nu väntar vi bara på att få svar från försäkringsbolaget om ifall drulleförsäkringen täcker det eller inte. Annars får pappa hosta upp det ur sin egen plånbok. Hoppas inte det, för då riskerar våra julklappar att bli lidande i år haha!

Det här inlägget var postat i Vardag.

Svårt att göra sig av med gamla leksaker

Jag vet inte om jag kommit i någon typ av sentimental period just nu. Först å var det gamla Ekis som jag sörjde att det skulle fällas – och blev fällt, snyft – och sedan dess har det bara fortsatt. Jag satt och kollade på gamla tecknade filmer som jag inte sett sedan jag var liten: Aladdin, Lejonkungen, Skönheten och Odjuret, Björnbröder och Ringaren i Notre Dame. Två kvällar i rad satt jag på rummet och skrattade, grät och jublade för mig själv, komplett inbäddad i filtar och med Stella liggande på mina fötter. Mysigt – men normalt? Jag vet inte jag. Dessutom – som ytterligare ett bevis på min sentimentala period – så tvingade jag upp pappa på vinden för att hämta kartongerna med mina leksaker. Jag sa det under förevändning att jag skulle rensa ut lite och ge bort några stycken och det var också min tanke. En tanke som var svårare att omsätta i praktiken.

Plötsligt satt jag där på golvet i mitt rum och klämde på alla nallar, dockor och gosedjur. Jag började bygga med Lego och jag satt och klappade den lilla trätaxen från Brio, som jag tror att mamma köpte på http://www.storochliten.se/. Basse, som han heter. Stella var föga imponerad av gamle Basse och tog varenda chans hon fick för att utföra sina sluga små attacker. Basse har dock klarat och överlevt betydligt värre saker än ett litet bett från en terrier, det garanterar jag. Nåväl, jag satt där på rummet i säkert två timmar innan pappa knackade på och frågade om jag rensat klart. Jag svarade ja och gav honom två stycken gosedjur. Resten måste jag ha kvar. Han var måttligt imponerad och jag fick förklara att det är till mina framtida barn.

” Dina barnbarn ska väl också ha någonting att leka med”. Han muttrade och gick därifrån. Gladare blev han dock då jag hittade kartongen med spel och gick ner för att utmana honom och mamma på Monopol. Riktigt roligt och med en solklar vinnare: Jag.
Jodå, inte för att skryta men, just i detta nu läser ni en blogg av en riktig fastighetsmagnat. Vill ni bo nobelt och flott i Stockholm så är det bara att höra av er, jag har några rum på mitt hotell på Strandvägen och om det inte skulle falla er på läppen; vad sägs om Diplomatstaden? Hehe, pappa hade typ en lagerlokal i Märsta då han surt slog näven i bordet och sa att han var tvungen att se på Rapport på tv. Nu vet jag varifrån min dåliga förlorarsida kommer ifrån åtminstone…

Roligt var det i alla fall och vi kom dessutom på en idé. Numera så ska vi spela spel var tredje lördag varje månad. Jag ska börja välja, sedan mamma och sist ut blir pappa. Mitt val blir förmodligen den gamla klassikern Rappakalja. Jag är svinbra på att ljuga! Minns jag inte helt fel här så var pappa sämst även på det spelet. Han skrev typ att alla ord var en gammal vikingabåt. Det här blir roligt!

Nu ska jag gå ut och förbereda lite i stallet inför kvällens ridtur. Puss och kram!

Det här inlägget var postat i Vardag.