Har börjat jobba extra

Jag har äntligen fått ett jobb. Jobb som i extraknäck och extraknäck som i extrapengar – något som verkligen behövs. Den här frågan har delat min bekantskapskrets i två läger. Ena sidan vill – som jag – jobba och få in lite extrapengar; den andra sidan tycker att pappas plånbok är stor nog för alla i familjen.

Jag tycker att man ska jobba och tjäna egna pengar. Det ger väldigt mycket även utöver att man har råd att gå ut och äta, köpa kläder och betala för konserter och annat själv. Dels så förstår jag nu hur stressigt det kan vara att arbeta, dels så får jag ett nytt kontaktnät och dels så får jag också ta mycket ansvar. Ansvar som känns väldigt inspirerande och väldig, väldigt roligt att bli betrodd med.

Att någon tror på mig känns jäkligt roligt och väldigt utmanande. Jag kan redan nu – en månad in i jobbet – känna att jag vuxit som människa. Vad jag gör? Jag jobbar i receptionen på ett hotell.

En mobil växel underlättar

Jag trodde att det skulle vara ett väldigt statiskt jobb. Stå bakom disken, le, lämna över nycklar, checka in- och checka ut. Så är det inte riktigt; faktum är att man är väldigt mycket i rörelse och hela tiden kommunicerar med någon – en kund eller exempelvis en kollega. Hotellet har precis bytt telefonväxel och det har tydligen möjliggjort en bredare och bättre kommunikation.

Jag använder bara min egen mobil och med den så kopplar jag upp mig på ett Wi-fi och kan genom det ringa, ta emot samtal, vidarekoppla en kund som har speciella frågor – kanske till en vaktmästare – och jag kan själv också bli kopplad av en kollega som behöver hjälp med något från receptionen. Det roliga är att vår chef befinner sig i Thailand, men att han trots det kan koppla upp sig till denna mobila växel och delta vid exempelvis morgonmöten och annat – via video dessutom. Coolt.

Nu vet jag ju inte hur det fungerade med den gamla telefonväxel som fanns så jag kan inte jämföra. Men, jag har svårt att tänka mig en bättre lösning än denna. Fler företag borde investera i en mobil växel – det tror jag skulle öka deras omsättning, ge mer flexibilitet och ett betydligt bättre kundmottagande.

Varför jobbar inte fler ungdomar?

Är vi för lata, eller vad är det frågan om? Vi som är födda på 2000-talet brukar ofta beskrivas som slöa, lata och bortskämda. Jag kan vara beredd att hålla med, till viss del. Ser man till den andra sidan av bekantskapskretsen så finns det många som fått erbjudande om jobb, men som valt att tacka nej. “ Vem vill steka hamburgare på kvällarna. Orka stå på en bensinmack. Städa – jag??? “.

Jag har faktiskt också fått frågan om jag vet någon kompis som vill börja. Men, jag vågar inte rekommendera någon som jag vet kanske skulle sluta efter någon dag och därmed sätta mig på pottkanten. Det är ju roligt att jobba ju. Varför kan inte några av mina kompisar förstå det; vi är ju snart vuxna och snart måste vi börja arbeta, tjäna pengar och betala vår egen hyra. Ingen vill väl bo kvar hos mamma och pappa hela livet?

Det här inlägget var postat i Vardag.

Pappa ska lära mig köra bil

Pappa tycker att det är dags att jag ska börja köra bilen. Själv har jag ju hela tiden kört min moppe, till stan och till kompisarna, men inser att det är skönt att köra bil. När det regnar och snöar är det inte så kul längre med en moppe. Även om jag gillar min lilla fina moppe, är steget till en bil, att plocka vuxenpoäng. Så sagt och gjort har (pappa) bestämt sig för att gå en handledarkurs i Stockholm. Han är orolig att vi ska börja gräla, och om han kan mera om bilkörning så tror han att vi ska undvika grälen.

Nya bestämmelser om dem som ska lära ut

Den här handledarkursen som man måste gå är nytt. Numera räcker det inte med att man ska ha haft körkort ett visst antal år, nu ska man ha gått en handledarkurs också innan man får lära ut hur man kör bil. Eftersom Stockholm är det närmaste stället när det kommer till att gå en körskola är det där pappa ska gå. Han får lära sig hur han ska ha tålamod med mig, hur han kan lära ut rent praktiskt, hur han ska planera själva körskolan för mig.

Det är bra att pappa går den där handledarkursen

Jag tror att det kommer att göra pappa gott att gå den där handledarkursen. Han behöver då bättre tålamod, han behöver lära sig hur han ska hantera sin stress, hur han ska bli en bättre lärare och veta vilka gränser som han har, hur han ska göra när det blir stressigt. Jag fattar att det inte är så lätt att ha tålamod när det inte är så mycket man kan göra när någon annan kör, och du sitter bredvid. Allt kan ju gå fel, och det gäller ju att du plötsligt litar på ditt barn, att hon gör rätt. Det blir en bra upplevelse för pappa.

Jag kommer att bli en bra bilförare

Själv är jag 100 procent säker på att jag kommer att bli en bra bilförare. Jag är född chaufför. Jag har alltid gillat bilar och jag är inte rädd för någonting. Jag är inte rädd för att bilen rör på sig (jag har redan kört bil, men det vet inte pappa). Jag har kompisar som är livrädda bara bilen rör på sig, det är inte jag. Jag är helt 100 på att jag kommer att ta kommandot över bilen, och bli en riktigt duktig bilförare – jag kanske ska börja köra racerbilar i skogen och sikta på att bli professionell tävlingsbilförare. Jag tror att jag har talang!

Gör alla Botox i Stockholm?

Jag var inne i Stockholm i helgen och sov över hos min kompis som flyttat dit med sin familj. Att säga att jag är avundsjuk på henne är inte en överdrift. Sanningen är att jag var nära att börja gråta när jag skulle sätta mig på bussen hem i söndags. Det enda jag kunde tänka var att snart, snart ska jag också bo här. Men ja, jag vet inte riktigt hur det ska gå till bara. Att köpa en lägenhet kommer aldrig att gå, man måste ju på riktigt vara mångmiljonär för det. Varken jag eller min familj har särskilt mycket pengar undanstoppade. Inte vad jag vet i alla fall. Och att få en lägenhet via bostadskön känns ju rätt kört, men jag har i alla fall stått sedan jag fyllde 18.

Roligt men hetsigt

I alla fall, det var en helt grym helg. På fredagen var vi bara hemma och mös med min kompis familj och kollade film och drack te. På lördagen vaknade vi sent och sen hade vi picknick och solade i Humlegården. Sen åt vi middag på East med lite nytt (trevligt!) folk som jag inte kände och efter det blev det några drinkar på lite olika ställen och dans tills vi var helt slut. Jag gillar Stockholmarna även om det är lite väl stressigt på en del håll, till och med på krogen. Allt ska gå fort och nästa roliga grej måste hända direkt. Att bara sitta och prata funkar några minuter, sen måste det dansas eller så ska man dra till nästa ställe. Jag har väl kvar mitt livet-på-landet-tempo, och det är rätt skönt måste jag säga.

Ett mycket märkligt mode

Folk är roliga i Stockholm, de klär sig snyggt och de har faktiskt bättre humor än göteborgarna som bara trampar runt runt med sina ordvitsar. Jag hade skitkul och fick lite nya kompisar. Men en sak måste jag nämna som faktiskt gjorde mig lite förvånad. ALLA verkar köra behandlingar med Botox och fillers. Inte bara tjejerna utan även en del killar. Jag var faktiskt tvungen att fråga några och alla sa visst, det gör jag. Ingen stor grej, liksom. Personligen tycker jag att antirynkbehandling när man är runt tjugo är en smula over the top, men visst var och en gör som hen vill. Det är som att den där nollställda, släta looken och anknäbb blivit någon sorts standard, det är både roligt och lite skrämmande. Men kanske kommer jag att tycka att det ser helt naturligt ut om några år.

Jag skippar skönhetsracet

Men nån botox blir det inte för mig. Jag verkar tillhöra den lilla minoritet tjejer i min ålder som faktiskt är nöjd med mitt utseende. Tappade ni hakan nu? Jag kanske inte är nåt modellmaterial, men jag är inte Godzilla heller. Jag duger helt enkelt. Kanske är det lantlivet som gör att jag tar så lätt på saker, vem vet vad storstaden skulle göra med mig? Skämt åsido, jag är inte intresserad av Botox och tur är det, för jag skulle inte ha råd ens med en behandling, och en behandling räcker väl i typ tre månader. Ärligt talat fattar jag inte hur man kan prioritera att lägga så mycket pengar på sitt utseende.

Samtidigt fattar jag ju precis. Utseendefixeringen i Stockholm är helt galen, mest så klart för tjejer. Men det känns också som att det är tjejerna som hetsar på varandra på Insta och Snapchat. Nu har jag gjort det här ingreppet, kolla vad snygg jag blev. Tusen likes. Men nej, jag är nog mer Inre Skönhet-typen. Jag vill bara skriva och bo i vackra Stockholm med mina hundar och någon jag tycker om.

Jaja, jag kommer väl dit någon dag. Men kanske är det inte så bråttom. Just nu är det skymning och jag sitter och tittar ut över sjön. Glad att vara hemma hos de som jag bryr mig om mest. Här har ingen någonsin kört fillers eller Botox. Inte vad jag vet i alla fall. Hmmm…

Nyfiken på Botox? Du kan du kika på denna sida. Inte för att jag rekommenderar det, men ändå.

Det här inlägget var postat i Skönhet.

Pappa har anlitat en SEO-byrå

Äntligen har gubben vaknat. Pappa driver ett företag som går ganska bra – men som definitivt gått bättre. Det är inte så att svälten står för dörren och vi klarar oss mer än väl, men faktum är att han inte får kunder i samma omfattning som förr. Jag har försökt förklara detta för honom, men har fram tills nu inte velat förstå.

I söndags fick vi tidningen och vi satt och åt frukost då jag la märke till pappas vanliga annons. Han har annonserat i säkert tio år, nästan samma annons – några få modifikationer bara – och på samma plats. Det har gett sina kunder – helt säkert.

Men, jag frågade pappa i söndags hur mycket han betalade för den annonsplatsen och fick direkt hicka då jag fick veta svaret. Jag fortsatte att fråga hur mycket han trodde att den genererade och fick ett väldigt svävande svar.

“Alla läser väl tidningen och någon av alla dessa behöver säkert mina tjänster – ett par stycken varje vecka kanske”? Jag sa att hans svar rimmade illa med tanke på hur många uppdrag han brukar få.

Min uppskattning skulle vara att han kanske få en- eller två kunder varje månad. Naturligtvis blev han irriterad och bad mig komma med en bättre idé. Något som jag också kunde göra. Jag tog fram telefonen och skrev en hans bransch och den ort vi bor i sökfältet på Google.

Min pappas hemsida (som dessutom är riktigt, riktigt ful) dök upp först på femte sidan. De som låg först, de visste pappa väl vilka de var. Och, det gjorde honom mer än förbannad: “ Va, de där soporna. De kan ju ingenting. Hur kan de komma före mig och få kunder “?

Jag fick förklara dels att alla söker på Google nu. Frågar du en person i min ålder om denne läser tidningen så kommer den att svara att det sker väldigt sällan. Frågar du hur ofta personen i fråga googlar efter tjänster och produkter på nätet så kommer denne att svara flera gånger om dagen.

Troligt är därför, förklarade jag för pappa, att du kommer att få mer nytta av att anlita en SEO-byrå som hjälper dig att ranka högre på Google än på att lägga denna hiskeliga summa på annonsering. Tro det eller ej, men han höll med. Jag fick förklara – med breda penseldrag – hur en SEO-byrå jobbar och vad sökmotoroptimering innebär.

Han tyckte det lät intressant och redan under måndagen hade han sagt upp sin stående annons och kontaktat några företag inom SEO. På tisdagen träffade han ett företag som han kände för – ett företag med sin bas i Stockholm – och skrev på ett avtal på ett år. Så fort kan det gå.

De ska hjälpa honom att ranka på tre stycken sökord

Den SEO-byrå som pappa anlitat hade gjort sin läxa. De hade sammanställt en analys av branschen – pappa är snickare och har ett företag med en rörmokare och en elektriker anställda – och sett hur många sökningar som dagligen sker i vår ort. Pappa fick förslag om att även synas i grannstaden och under sökord som Snickare, Badrumsrenovering (tack vare den stora kompetensen) och köksrenovering. Uppdrag som pappas företag är experter på.

Denna Seo-byrå ska först och främst se till att göra om pappas hemsida och anpassa denna efter Googles algoritmer – så att den verkligen syns och blir relevant för de som söker. Steg nummer två är att hålla sidan uppdaterad genom en blogg – full av byggtips och värdefulla råd. De administrerar allting och pappa kan i lugn och ro fokusera på att ta hand om alla kunder som denna tjänst – förhoppningsvis – kommer att ge honom.

Det här blir spännande, sedan i onsdags har han redan klättrat två placeringar och då har man knappt ens börjat jobba. Vad som helst är bättre än att bränna pengarna på annonser och reklam i TV (som dessutom är extremt pinsam).

Det här inlägget var postat i Vardag.

Det blev rätt snyggt med markiser

Det har varit en firma här från Stockholm och satt upp markiser. Det var pappa som plötsligt blev helt besatt av idén på att ha markiser ovanför varenda fönster på södra fasaden. Det skulle nämligen bli supersnyggt och dessutom ta bort mycket av värmen. Grejen är att vårt vardagsrum och alla sovrummen vetter mot söder, så det blir som en bastu i dem varma sommardagar. Även om man drar ner persiennerna så kommer ju ändå värmen in. Grejen med markiser enligt pappa är att de hindrar värmen från att komma in i huset. Eftersom vi litar på pappa stödde vi honom i detta projekt, även om jag hyste mina misstankar om att det skulle bli rätt fult med stora tygstycken hängande ut över alla fönster. Dessutom blev jag ganska sur över att det här projektet skulle gå före vindsrenoveringen, som kommer att göra att jag får ett eget kontor däruppe. Nu var det plötsligt tveksamt om det skulle bli klart innan sommaren 🙁

Men jag och min styvmamma fick i alla fall välja färg på tyget, vilket var rätt kul. På tillverkarens hemsida kunde man lägga in en bild på sin fasad och se hur det skulle bli med olika färg på markiserna. Vi valde en ganska lugn grön färg som passade superbra mot vår fasad och jag måste säga att vi gjorde ett bra val nu när jag kan se resultatet i verkligheten.

Pappa fick ändra sina planer

Sämre gick det för pappa, i alla fall till att börja med. Han skulle mäta upp var markiserna skulle sitta och det var tydligen extremt svårt. Han mätte och räknade men verkade aldrig bli klar. Det är tydligen supernoga med mätningen också, annars kan det bli helt knas med monteringen sen. Pappa tänkte från början att han skulle fixa monteringen med hjälp av vår granne Bengt, som är ganska händig. Bengt verkade dock inte ha någon vidare koll på markiser, så han skulle antagligen inte bli till mycket hjälp insåg pappa. När han hade räknat fel för för artonde gången gav han upp och ringde återförsäljaren, som berättade att de kunde hjälpa honom att mäta och sköta monteringen. Det skulle inte ens bli mycket dyrare. Pappa slappnade av och lugnet lägrade sig över huset.

Maniska montörer

Tills igår när våra nya markiser anlände från Stockholm, tillsammans med tre montörer som satte igång direkt. Hela dagen höll de på och borrade och fixade. De hade dessutom Mix Megapol på högsta volym, så efter några timmar fick jag nog och tog en lång promenad med Stella. När jag kom tillbaka var de nästan klara och jag såg på håll att det faktiskt skulle bli riktigt snyggt. Pappa strålade som en sol där han stod i trädgården och beundrade resultatet av sitt initiativ. Markiser, vilken grej, verkade han tänka. Och visst, även om jag har svårt att vara lika exalterad så kan jag hålla med om att huset ser lite mer elegant ut. Sen tittade jag upp mot vindsfönstret och såg att två av montörerna höll på att fästa en markis på vindsfönstret. Då kom jag att tänka på mitt kontor och blev på riktigt gott humör.

Allt ordnar sig

Idag är det galet varmt för att vara maj och jag sitter på mitt rum och äter yoghurt. Jag var ute i vardagsrummet nyss och pappa stod där och njöt av hur svalt det var med de nya markiserna. Jag gratulerade honom och lyckades också utverka ett löfte om att vi skulle boka tid för vindsrenoveringen i veckan. Framtiden ser ljus ut för undertecknad!

Det här inlägget var postat i Vardag.

Vi blir lurade hela tiden när vi shoppar

Oh My God! Jag har kommit över en site där man kan köpa exakt likadana kläder som de dyra märken som man betalar flera tusen för. Om man ändå byter kläder för flera säsonger i rad, spelar det ingen roll om kläderna håller eller inte. Jag brukar inte spendera så mycket på kläder. Det inte skulle störa mig att köpa kläder till och med på Hennes & Mauritz, så länge de är snygga. Vem bryr sig om var de är tillverkade eller producerade? De är ändå alla tillverkade i Kina, som numera har blivit tillverkningslandet nummer ett. Visste du det?

Alla varor tillverkas i Kina – visste du det?

Egentligen spelar det ingen roll vad du köper, allt är ändå tillverkat i Kina. Är inte det lite konstigt? Våra dyrbara bilar, som kostar över 300.000 kronor att köpa, tillverkas alla på samma ställe. På samma sätt är det med kläderna. Det är liksom ingen skillnad på kvaliteten, inte ens Nike, Adidas eller andra märken som påstår att deras skor har en så hög kvalitet, de är bara marknadsföringen och reklamen som är skillnaden.

Allt är bara förpackning och reklam

De dyra märkena har betalat jättemycket för reklamen och att promota märket så att vi kunder ska tro att det är kvaliteten som är hög på produkterna. Alla Levi´s jeans är ändå sydda i Kina, på samma sätt som vilka andra jeans. Det är marknadsföringen och reklamen som vi betalar för. Och de har ju lyckats.

Gå in på siten och jämför själv. Nu kan det vara svårt att titta på till exempel en skjorta som man bara ser en bild på datorn, egentligen borde man ju ha kläderna i handen och kunna titta på sömmar, fibertäthet och färgen och kunna jämföra direkt. Man skulle ju kunna gå in på en affär som säljer de olika skjortorna och jämföra dem genom att gå till de olika butikerna och köpa dem på öppet köp. Då skulle man kunna jämföra dem hemma i lugn och ro.

Vi luras att köpa dyra produkter hela tiden

Man skulle kunna tro att man får det man betalar för men så är det inte. Jag hörde en man som arbetar som typ konsumentombudsman som menade att vi vet alltför lite om klädernas ursprung och verkar heller inte bekymra oss om det. Vi luras att tro att om kläderna har ett högt pris, beror det på att kvaliteten är därefter, men att det inte alls är så. Det vi egentligen betalar för att bli lurade av reklam och smart marknadsföring. Det gjorde att jag började jämföra de dyra produkterna med dem som inte kostar lika mycket. Egentligen borde alla göra det.

Jag ska bygga ett kontor på vinden!

Jag har äntligen bestämt mig för (och lyckats övertala pappa) att jag ska sätta upp väggar på vinden och inreda ett kontor där. Jag tänker bli seriös med skrivandet och att ha ett ställe där jag kan sitta och tänka i lugn och ro ska bli grymt skönt. Det finns ett takfönster också så jag kommer att ha värsta utsikten ner mot sjön, och jag tänker mig ett sånt där stort gammaldags skrivbord i typ ek, massa bokhyllor med fina böcker, tavlor på väggarna..

Järnkoll på snickare

Pappa säger att det antagligen räcker med att sätta upp två väggar som man fäster i tak och golv och kanske lägga parkettgolv inne i rummet. Vi kommer att anlita en snickare och jag har redan valt ut några snickare i Stockholm som verkar bra och som även tar jobb ända här ute. Pappa ska hjälpa mig att begära in offerter eller vad det heter, sen är det bara att välja den billigaste! Jag ska be att snickaren ljudisolerar väggarna ordentligt också, jag vill verkligen att det här ska bli min lilla lugna oas. Ska det låta här inne ska det vara jag som låter. Tänker ha typ en sonos också för att kunna lyssna på musik.

Min oas

Det här kommer bli nästan som att flytta hemifrån. Det ska bli min egna plats i huset. Visst, jag har ju mitt rum men det ligger jättenära mina syskons och de springer in hit hela tiden, känns som en inte har något privatliv allas. Jag ska sätta lås på kontoret, jag kommer att kunna leve mitt helt hemliga liv däruppe, moaahhahha. Närå, men skönt ska det bli.

Snygga tapeter

Min styvmamma har sagt att hon ska hjälpa mig tapetsera. Jag har kollat på några tapeter och det finns verkligen sjukt snygga mönster. Josef Frank heter en gubbe som gjort massa gamla fina tapeter, de ser verkligen ut att passa i ett gammaldags kontor. Det är den stilen jag vill ha, engelskt och uråldrigt. Min styvmamma har även visat mig några grymt snygga lampetter, alltså vägglampor, som jag kan få.

Det blir inte gratis…

Det som behöver göras rent konkret förutom att sätta upp väggar och lägga golv är att dra upp el och rör till ett element. Det är rätt mycket jobb så det kommer att kosta en del, men jag hoppas att snickaren känner folk som kan göra det lite billigare. Det finns ett avdrag som heter ROT som man alltid kan dra av när man hyr in hantverkare som gör att det blir billigare. Jaja, det blir pappa eller min styvmamma som kommer att stå på fakturan så det blir de som får göra avdraget.

Skrivarlya i Stockholm

Om, eller rättare sagt när, jag flyttar till Stockholm, lär jag ju inte ha plats med ett kontor i lägenheten. Eller så blir hela lägenheten mitt kontor, haha. Fast jag har hört att man ganska billigt kan hyra in sig i lokaler där det sitter fler och jobbar. Undrar hur det skulle vara att sitta och skriva i en sån miljö, skulle ju vara sjukt svårt att koncentrera sig. Men man kanske vänjer sig.

Jaja, nu ska jag och pappa skriva till några snickare och begära in offerter. Har jag tur kan de börja jobba redan om några veckor, i så fall har jag kanske mitt kontor innan sommaren. Fatta att sitta och skriva medan gräset blir grönare och träden slår ut. Livin the dream!

Det här inlägget var postat i Vardag.

Jag lägger mig på operationsbordet

Jag måste gå till tandläkaren. Jag fick en golfklubba i munnen när jag var 14. Det var jag och min lillebror som provade pappas golfklubbor. Det var sommar och vi var ute med pappa på golfbanan. Mamma var inte med, jag minns inte längre varför. Jag och min lillebror bara hängde med pappa. Vi ville så gärna lära oss hur man spelar golf. Vi stod vid en utslagsplan där man slår ut bollarna, och tränar på svingen. Jag minns att jag stod och måttade hur jag skulle slå golfklubban när jag fick världens käftsmäll. Det var min lillebror som hade stått bakom mig och slängt med golfklubban (han menade att han inte slängde med den) och slot till mig, rakt över munnen.

Min lillebror lyckades träffa mig över munnen

Hade han måttat lite högre upp hade han slagit av mig näsan. Som tur var gjorde han inte det, men jag förlorade två av mina framtänder. Jag fick en lagning av tänderna som inte var särskilt bra. Nu när jag är vuxen ska jag få två riktiga titantänder. Jag tor att det kommer att göra sjukt ont, så min tandläkare har lovat mig att jag ska få alla sorts bedövningar som jag bara kan komma att behöva för att jag inte ska känna vad det är de gör med mina tänder. Min bonusmamma säger att det kommer att bli bra. Pappa verkar som att han inte bryr sig, ännu mindre min lillebror, som verkligen borde bry sig lite, det var ju ändå han som gjorde det. Det är mina tänder det handlar om, och mitt liv.

Jag ska opereras i munnen

Min tandläkare har försökt förklara det för mig. Som jag har förstått ska jag få två framtänder som ska sitta istället för dem som jag tappade när min lillebror slog mig med golfklubban. Det är en operation som kommer att ta hela dagen. Den ena ska vi göra en hel dag. Sedan ska vi vänta en månad och sedan operor den andra. Jag kommer att vara sjukskriven en hel månad, eftersom jag inte vill visa mig ute bland folk.

Jag ska åka in till en tandläkare som min bonusmamma känner och som jobbar i Solna. Jag kommer att köra in, eftersom jag vägrar sätta mig på en  pendel fullt med människor som kan se hur jag ser ut i munnen. Tur att jag kan vara sjukskriven en månad. Får se om jag behöver längre sjukskrivning.

Förändringar som inte syns ska tydligen ha bygglov

I år har min bonusmamma och pappa bestämt sig för att göra slag i saken och bygga ut vårt hus. När det är smällkallt där ute vill man ju inte vara ute, inte heller när det regnar. I flera år har mammsen och pappsen funderat på att bygga ut och göra det större på baksidan, mot trädgården.

Alla i familjen har lite löst suttit och ritat hur det skulle kunna vara, men hittills har alla varit oeniga om hur det ska gå till och vart utbyggnaden i så fall ska vara. Pappa vill ha det, plus ett garage, men min bonusmamma har sagt att det inte skulle bli snyggt med en utbyggnad bara åt ena hållet. Hela huset skulle bli asymmetriskt. Ingången är ju i mitten av huset, med pelare vid ingången. Det är centrum av huset, om det nu heter så. Skulle vi ha byggt en utbyggnad, bara på ena sidan hade den sidan blivit längre åt vänster. Inte snyggt.

Jag vann

Till sist gick pappa med på att bygga ut huset mot trädgården i stället, vilket jag tycker som min bonusmamma, att det är det enda rätta. Så nu ska vi sätta igång. Om det nu går, för nu har alla blivit osams igen. Pappa, och mina syskon tror inte man behöver bygglov mot trädgården. ”Vem ser vad vi har gjort på baksidan av huset?”, menar han. Min bonusmamma menar att också om en utbyggnad syns eller inte, måste man alltid ha bygglov oavsett hur man gör eller var på huset man gör utbyggnaden. Så vi har slagit vad om det. Min bonusmamma tog kontakt med ett företag som lovade hjälpa oss med bygglovet och frågade om det behövdes. Tydligen behövs alla utbyggnader och förändringar på huset ett bygglov. Yes! Jag och min bonusmamma hade rätt. Så nu ska de ordna alla papper på att vi får bygglovet innan sommaren när vi har tänkt bygga ut.

Nu gäller det att hitta rätt hantverkare

Det kommer att bli så snyggt om vi bara hittar någon som klarar av utbyggnaden. Vi har nämligen planerat att bygga med stora dubbla dörrar, så att vi kan öppna dem på sommaren och får som ett jättestort uterum som är mot trädgården. Då kan vi ställa ett stort matbord och stolar och ”nästan” sitta i trädgården. Vi bygger samtidigt en altan som tar vid där huset slutar och får ett jättestort utrymme där vi kan ha fester. Tydligen ska vi ställa ett pingisbord där, och kanske, kanske ett biljardbord också, om det finns plats för det. Vet inte hur stora sådana biljardbord är. Nu får vi hålla tummar och tår för att vi får det där bygglovet.

Det här inlägget var postat i Vardag.

Dags att hyra buss och dra till Stockholm

Äntligen! Vår klass har haft vilda diskussioner de senaste veckorna om vilken typ av klassresa vi ska göra. Hårda ord, två läger och en medlande klassföreståndare mitt i skottlinjen. Ena halvan av klassen vill åka utomlands och gärna till kanarieöarna. Det hade ju varit trevligt – om den halvan av klassen varit lite mer aktiva med att dra in pengar till klasskassan förstås.

Som det skulle ha sett ut så skulle var och en av oss tvingats lägga närmare sjutusen kronor för en vecka utomlands. Till den summan skulle även mat och olika aktiviteter adderas. Ohållbart då alla familjer inte kan lägga en sådan summa. Det andra lägret i klassen – där jag var drivande – tyckte att vår budget var mer lämpad för att hyra en buss, boka hotell och spendera en helg i Stockholm. Här skulle var och en få skjuta till tusen kronor och för det skulle även frukost (varje dag) samt en middag inkluderas.

Så blev det också. Det gick att övertyga andra halvan av klassen att en klassresa till varmare breddgrader skulle kosta för mycket och det gick att – genom en ytterst noggrann sammanställning – få dem att se varför vi istället ska hyra en buss och åka till Stockholm.

Att hyra buss kommer att spara oss extremt mycket tid. En helg i Stockholm går extremt fort och att slippa stå i tunnelbanan och vänta är värt så himla mycket. Med bussen kommer vi att ta oss extremt snabbt mellan punkt A och punkt B

Jag är ganska stolt faktiskt. det var nämligen jag som fick kontakta en massa bussbolag för att kolla priserna och jämföra dessa. Vi kommer faktiskt att tjäna på att ha samma buss hela tiden och åka med denna hem också. Det känns ganska skönt sett till att vi bokat in några aktiviteter utanför Stockholm också – vi ska bland annat åka ut på Värmdö/Ingarö och besöka Gustavsbergs Porslinsfabrik samt ta en tur – och äta lunch – på Artipelag.

Det kommer att underlätta att ha en buss som kör oss dit och som väntar medan vi håller på med vårt (och som gör att vi hinner hem till hotellet lagom till de nattliga aktiviteter som storstaden erbjuder).

Vi sticker till Stockholm i slutet av April

Att hyra en buss kan vara det smartaste draget vi har gjort då det kommer att spara oss extremt mycket tid. En helg går så himla snabbt och jag orkar inte stå och vänta på att tunnelbana/pendeltåg/bussar ska dyka upp. Dessutom slipper vi trängas. Är det något jag hatar med Stockholm så är det trängseln i tunnelbanan. Folk som står där med döda blickar stirrande i telefoner och som vägrar flytta på sig ens en centimeter. Usch.

Vi kommer att åka i slutet av April och jag hoppas verkligen att det blir en tidig vår. Tänk att få sitta på typ Medborgarplatsen och dricka en iskall öl i solen. Gud, vad underbart. Jag tvivlar på att det går att framkalla en sådan känsla på Gran Canaria. Svensk vår, iskall öl/rosévin och alla kompisar från klassen. Stockholm – here we come!

Det här inlägget var postat i Shopping.